onsdag 28 december 2011

Genomskinligt på sociala medier

Allt detta roliga, givande, utvecklande och cirkelvidgande som sociala medier ibland är kräver dock en stark själ.
En god självkänsla sitter inte i vägen.

Men här hos mig är det dessa dagar en bristvara.

Jag vet att jag är för trött, för sliten, t o m alldeles utsliten.

Och i den tröttheten är det inte lätt att stå rak, orka vara stark och opåverkad av att bli bortvald, bortglömd.

Att se människor jag bjudit in till nyår knappt bemöda sig med att svara men samtidigt göra upp planer med andra gör mig faktiskt ganska ledsen.
Så just nu är jag ganska trött på det men loggar ändå tvångsmässigt in på fb och twitter hela tiden.

Självplågeri.

tisdag 27 december 2011

Stark men orkar ändå inte jämt

Jag har liksom inget skydd, inget hårt skal alls.
Jag är så mycket skörare än vad man kanske tror.
Jag är stark men min styrka ska räcka till så fruktansvärt mycket.
Jag vill inte vara stark jämt, jag vill få vara svag ibland också utan att världen ramlar sönder för det.

söndag 25 december 2011

Mamma gråter på julafton

Hur många gånger har vi inte läst eller hört de patetiska raderna.

Vi ser framför oss en uppspeedad mamma som gråter över misslyckad knäck eller egentligen att inget lever upp till förväntningarna.
Att barnen inte är sådär glada att det väger upp allt slit.
Vi tycker inte synd om henne, hon har liksom satt sig själv där, där hon nu sitter och gråter,

Den här mamman gråter väl ungefär av samma skäl men på en helt annan nivå.
Men hon har inte satt sig själv där, hon har gjort allt för att komma därifrån, för att sänka alla förväntningar, skruvat ner, skruvat av.

Den enda lilla hon ville uppnå på julafton var en enkel julfrukost med de två barnen, 18 och 20 innan de for vidare till pappans stora glada släkt för att fira jul i tre dagar.
Inget hemlagat, inget som måste uppskattas och berömmas.

Köpt gröt som värms, ett bord som dukas vackert, tända ljus.

I 45 minuter försöker hon sen försiktigt och med finaste silkesvantar väcka sonen.
Köpegröten bränner fast i kastrullen.
Vanmakten kryper i kroppen.
Dottern ser allt och mamman ser och känner hur det sakta byggs upp en aggression mot sonen hos dottern så hon gör allt för att blidka en storasyster som för länge sen fått nog.

Hon säger med sin allra mjukaste röst "det är julafton hjärtat" men sonen skriker bara något hon inte kan tyda men som mycket tydligt ska tolkas "gå ut, stäng dörren, låt mig vara".

Mamman vill inte ge upp, inte just denna morgon, inte på julafton.

Hon känner hur det blöder inom henne nu, hur hon inte orkar stå emot sorgen som väller upp. Sorgen över detta omöjliga liv, sorgen över ett barn som alldeles för ofta slår sönder allt hon försöker vårda. Som bara en liten liten stund av gemenskap på julafton.

Efter en timme sätter sig mamman och dottern vid bordet och börjar äta.
Hur kan sorg göra så fysiskt ont ?
Hon vet nu att sorg verkligen kan värka i hjärtat.

Bakom ögonlocken rullar alla vidrigt sockerdrypande uppdateringar på facebook om alla dessa familjer som nu samlas på julen.

Sonen kommer upp och är arg för att de börjat utan honom, givetvis. Det visste hon att han skulle bli och hon visste också att det skulle fortsätta med en diskussion om att hon inte hade väckt honom. En helt omöjlig diskussion eftersom hans regler och verklighetsuppfattning inte delas av människor i allmänhet.

Dottern har fått nog nu och gör sig ett ärende till köksbänken där han står. Mamman vet att hon helst av allt vill slå till honom nu och hon förstår det också. Han är så grymt otrevlig i denna stund. Men hon ser också smärtan hos sonen, smärtan i att han inte är som alla vill att han ska vara. Den där smärtan han haft sen han var liten. Den där smärtan som flera gånger fått honom att inte vilja leva längre.

Och sorgen just då, på julafton, tar över med en sån kraft att hon inte förmår hejda den, trots all träning genom åren.

Hon sitter vid köksbordet och tårarna rinner ner i köpegröten.

Sonen ser och blir helt stilla. Han stillar sig för att hans skuld nu tar över, hans skuld för att mamma är ledsen, den hon oftast lyckats dölja för att han inte behöver mer skuld att bära.

Till slut blir det en liten liten stund av tyst sorglig skuldtyngd gemenskap på julafton.

Och för henne kan det minnet så småningom förvandlas till en fin liten stilla stund för så har hon gjort med minnen så många gånger.
Det är hennes sätt att överleva.

Men vad mammas gråt gör för barnens minnen, det vet hon inte.

lördag 24 december 2011

Den största skammen

Är inte att inte vara bjuden på nån fest på nyår.

Den största skammen är att bjuda in till fest och uppleva att nästan alla har något annat, bättre, roligare att göra.

lördag 3 december 2011

En sydfransk affär

A walk down memory lane.

Ser filmen om passion och galenskap och det finns skrämmande mycket jag känner igen.

Allt jag offrat för passionen.

Hur det brunnit i mig på mer än ett sätt och vilka konsekvenser denna eld fått, både för mig och för andra.

Skrämmande.

söndag 13 november 2011

Sen ska jag skaffa mig en intellektuell man

En man som jag kan prata om sånt man förmodligen har lust att prata om när man blir äldre.
Alltså jag har trott hela livet att jag är rätt så intellektuell och allmänbildad.
Vem har jag försökt lura ?

Jag är så fruktansvärt ointresserad av seiösa diskussioner att jag skäms att erkänna det.

Jag är en ytlig person som mest bara vill flumma runt och ha kul.

Antagligen för att jag så himla sällan har kul, kanske för att mitt liv för det mesta är så dj-a gravallvarligt, bokstavligen, så att jag inte orkar mer allvar.

Kanske har jag blivit helt allergisk mot allt allvar som inte är tvunget?

Dottern som oftast umgås med "Familjen statsvetare
" är emellanåt lite krävande och försöker verkligen diskutera men jag orkar liksom inte.

Men som sagt, sen, när jag tröttnat på allt annat så tror jag att jag kan ta upp det där igen.

Men än så länge är jag så nöjd med min ointellektuella hockeyman.
Vi behöver inte prata så mycket.
Han håller om mig, han killar mig i håret, han doftar och känns som en man.

Det är stenålder och jag är hur nöjd som helst !

lördag 1 oktober 2011

Lugnet har lagt sig

Sitter i solen på balkongen och spelar wordfued.

Tänker på sonen som antagligen varit vaken hela natten och nu sover (bort ?) hela dagen.
Men det gör mig inte så mycket nu att tänka på det, jag kan ändå inte göra så mycket åt det. Det kunde jag inte när han bodde hemma heller men nu kan jag sova lugnt på natten, jag slipper så mycket stress så plötsligt kan jag se honom och hans liv på ett annat sätt.
Jag tänker på att han varken missbrukar eller sysslar med kriminalitet.
Han går visserligen inte så mycket till skolan men han går och handlar och han lagar mat, han duschar och byter till rena kläder.

Han överlever och jag överlever, vi har det rätt lugnt båda två för första gången på väldigt många år.

Man kan skapa sig ett liv utan ett gymnasiebetyg också.

Huvudsaken är faktiskt att han lever och mår lite bättre.

lördag 10 september 2011

Ett himmelrike för en klisaga

Det är bara några år som det bästa sonen visste var att jag gjorde klisaga när han skulle sova.
Det betydde att jag ritade en saga på hans rygg.

Känns just nu som det var hundra år sen.

Nu är det "rör mig inte" som gäller och så dj-a mycket saknad att jag ibland inte vet hur jag ska överleva.

Kanske jag inte ska överleva, kanske det är över nu.

Kanske jag gjort mitt nu, kanske jag inte gjorde det som var mitt.

Känner så ofta att jag aldrig hann med, aldrig hann njuta av livet med barnen.

Jag bara kämpade på hela tiden och längtade efter lugn och ro.

Nu är det lugn och ro, tomhet, saknad och total djävla ångest.

fredag 26 augusti 2011

Reclaimar mitt liv nu !

Dotter flyttat till Lund och nu har jag precis fixat egen lägenhet åt sonen.

Ja, fixat och fixat, jag har betalat en massa pengar helt enkelt.

Det handlar om mitt liv nu, jag måste överleva för hur ska sonen göra det utan mig ?

Det är som på flyget, se till att du får syre själv först, innan du hjälper ditt barn.

Känns som jag får vingar ungefär, kan flyga vart jag vill nu.

Sonen flyttar till lägenhet i ett hus som är känt för två saker, ljudisolerade lägenheter och ingen i huset är över 25 år. Jag OCH han kan vara lugna, ingen kommer att bli störd av hans ljud, hans tics.

Vi kommer båda att må mycket bättre.

onsdag 20 juli 2011

Tråkmånsar

Inser att jag har fel människor omkring mig.

Människor som saknar energi och allt möjligt annat för den delen.

Hookar upp med två gamla vänner för middagnpå mysigt ställe med livemusik.

När bandet börjar spela vid 22 så börjar båda gäspa och vill gå hem och jag känner mig som 22 typ med all livsenergi i behåll.

Det var mer som hände under kvällen som gjorde mig ledsen, sånt som föranledde den ena av mina vänner att säga
" du är väldigt openminded när det gäller det mesta" .

Jag tycker nu inte att man måste vara så djäkla openminded för att prata med nya människor !!

Saknade andra vänner ikväll !

tisdag 12 juli 2011

Kärlekslöst

Inser hur kärlekslöst jag levt.

En klok vän säger " du går igång på den som säger att han älskar dig och samtidigt avvisar dig".

Och jag gråter i timmar för jag ser ett ohyggligt mönster.

Och jag förstår ju varför, jag växte ju upp med det.

Så jag gråter över mitt liv men inte över honom.

måndag 11 juli 2011

Jag låtsas att det inte är slut

Det är nämligen enda sättet att överleva.

Saknar honom så jag känner mig sjuk.

lördag 9 juli 2011

Så var det äntligen slut

I måndags firade vi att det var tre år sedan vi träffades första gången.

Det har varit tre svåra tunga år med korta glimtar av lycka.

Nej det har inte varit värt det, sorgligt att det tagit så lång tid att inse det bara.

Nu är det äntligen slut på riktigt.

Jag gråter, sörjer och raderar allt.

Men faller inte ner i bitterhet, säger inget dumt, håller huvudet högt.

"Du har så mycket livsglädje, så mycket energi och vill så mycket och det har inte jag"

Och han har rätt, han är en annan slags människa och vi var aldrig gjorda för varann.

tisdag 21 juni 2011

Ibland är jag så liten

Och vill bara ligga i nåns famn.

Nu är jag ju lite lyckligt lottad som har en famn att ligga i då och då om inte så ofta som jag skulle vilja.

Men ibland när det varit tufft på olika sätt så är det så gudomligt skönt att få ligga på hans arm och småprata medan han killar mig i håret.

Men också så himla skönt när han hjälper mig med att fixa saker som t ex att ringa supporten hos comhem, sånt jag hatar och han är lite road av.

Och jag känner mig verkligen inte förminskad en sekund.

Allt ansvar jag burit på mina axlar under så lång tid gör att jag nog inte kommer känna mig förminskad under den här livstiden hur mycket hjälp och stöd jag än skulle få.

fredag 10 juni 2011

Fy skam fy skam

...för ingen ville ha han (eller henne då).

Hur i helvete kan den dumma lilla melodin börja spela i mitt huvud bara för att det är fredag, 25 grader varmt och jag sitter ensam på min balkong.

Men innerst inne är det ju så det känns.

Hade gärna gått ner på stan och suttit på nån uteservering men ingen jag känner har tid eller lust. Helt rubbat, jag har frågat två men ärligt talat har jag inga fler som jag har lust att fråga.

fredag 3 juni 2011

Detta liv

Just när jag skrivit att jag var lycklig fick jag ett sms om att barnens älskade kusin fått en stroke och ligger på sjukhus.

Den underbaraste killen av alla. Han som kom och brydde sig, hängde med sonen när barnens pappa fick en psykos och låg på sjukhus.

Faktiskt en av de finaste unga människor jag känner.

Så nu är jag inte lycklig, nu är jag bara ledsen.

Lycklig

Ja just nu är jag det.

Sonen på datalan i tre dagar.

Jag och kärleken åker på golfsemester i två dagar.

Förväntansfull som ett litet barn just nu.

Vill bara älska honom !

söndag 29 maj 2011

Sköna lirare

Kom precis på det.

Jag gillar sköna lirare.
Jag gillar inte perfekta människor.

Jag gillar människor med fel och brister.

Ändå älskar jag att Stenmark vinner Mästarnas mästare men det är Anders Limpar som är en grymt skön lirare.

Facebookar lite med en otroligt skön lirare jag nyligen la till, en som jag nog inte riktigt tyckte höll måttet då, för hundra år sen när jag föredrog det perfekta.

Jag gillar verkligen mig själv så mycket mer nuförtiden !

lördag 28 maj 2011

Öva på att låta ångesten finnas

Men ni hör ju hur hemskt det låter.

Men visst nu ska jag vara duktig flicka så jag får beröm av terapeuten nästa gång vi ses.
Jo vi har ju våra olika drivkrafter...

Men jag har alltså som en ev mina hemuppgifter att låta ångesten finnas. Att INTE äta, dricka eller kontrollfreaka bort den.
Låta den vara, inte agera.

Djup utandning här nu, nästan profylaxdjävlaandning.

Han ska på 40-årsfest (!).

Jamen vafan jag har fyllt 50, han är några år yngre och nu ska han alltså på nån dj-a 40-årsfest, umgås med folk födda på 70-talet...

Och just idag fick jag ett kräkanfall när jag provade kläder och kände mig så fruktansvärt dallrig, rynkig och skrynklig där i provrummet.

Såvisst, jag lutar mig lugnt tillbaka och bryr mig inte ett smack om att han just nu säkert har nån skitsnygg 38-årig nyskild superkvinna till bordet...

Ångest ångest ångest.....

torsdag 26 maj 2011

Men vem fan tycker att det är snyggt ???

Tittar på svt debatt om skönhetsoperationer eller snarast användandet av botox mm.

På ena sidan står "duckfacekvinnorna" och de är så sjukt fula med sina ankläppar så jag häpnar.

Jag förstår det inte.

Jag förstår lyft och liknande vilket inte betyder att jag tycker det är ok men nånstans finns det ett uns av förståelse.

Men dessa överdimensionerade läppar är ju bara skitfula.

Mera skratt

Inspirerad av en annan bloggare, förlåt att jag inte länkar men ipaden är inte gjord för sånt.

Längtar efter umgänget med gapskratt, längtar öht efter mer skratt och mindre allvar.

Så mycket jag vill göra men har faktiskt ingen att göra allt det där med.

Önskedrömmen vore några väninnor med gapskratt i magen, pengar på banken och solsken i blick.

Med dem skulle jag göra allt det där roliga jag nu inte gör.

Som att dansa sig svettig och glad på Soultrain på lördag, klubb för 35+ och musik från förr.

Eller bara hänga på stan dricka lite vin, flamsa och tramsa, eller åka till Barcelona, Ibiza eller var som helst.

Inte jag och en väninna utan fler.

Jag har gapskratt i magen , pengar på banken och solsken i blick men jag umgås inte med andra som är lika.

Det är alltid nåt som kommer i vägen, en man, ett barn, pengabrist.

Och mitt liv kommer inte tillbaka.

söndag 1 maj 2011

Älska

Att dagen igår blev en underbar dag med reunion, vänner, skratt, sol ute och inne på alla sätt.

Kärleken satt uppe och väntade in min tonåring så jag fick sova.
Så lugn har jag inte varit på väldigt länge, hörde när han kom men somnade om direkt, trygg med att någon vakade över oss.

Det var kärlek på riktigt.

Så idag är jag lugn och lycklig, för en stund i alla fall och mer begär jag inte.

tisdag 26 april 2011

Hata

Just nu hatar jag det mesta i mitt liv.

Högljudda tics omöjliggör ett normalt liv.
Kan inte titta på tv, inte läsa, inte prata i telefon.

Det är som att försöka bo mitt i en jordbävning och le och låtsas att allt är ok.

Det är det ju inte.

Och mannen är inte mannen i mitt liv.
Varför i helvete har jag så svårt att acceptera det och släppa taget ?

Det gör så ont i hjärtat.

På riktigt.

fredag 15 april 2011

Alla dessa förlorade vänner

En gammal förlorad vän dyker upp på fb och jag gråter nästan över alla förlorade år.

Jag minns exakt, vi blev verkligen ovänner men nu känns det så onödigt, så förlorat.
Vi kunde verkligen prata om allt och gav varann så mycket.

Vi var så lika och ändå skilde det en avgrund, det var den avgrunden som skilde oss åt.

Nu ska vi ses i påsk.

Kanske har vi blivit äldre och lugnare, kanske kan vi hitta vänskap igen.

Och en annan nära vän som jag idag funderat över om det är dags att stryka streck över ?

Hon som lånat pengar år efter år och nu är uppe i ansenliga summor. Jo hon har och har haft det svårt och jag har alltid ställt upp och stöttat. Hon har ibland fått pengar i krissituationer och ibland bett om att få låna. Det hon fått har jag gett och inte fört bok över men det hon bett om att få låna är nu uppe i sådär 35.000:-.

Det blir så svårt med vänskap och pengar för det är inte enkelt att se henne handla saker när det liksom är mina pengar.

Jag är inte jätterik, jag har det bra, jag jobbar ihop mina pengar och det är väl just det.

Och alla andra förlorade vänner, alla de man träffar en kort tid, känner gemenskap med men som inte finns i ett naturligt sammanhang längre och alltså måste kontaktas, bokas in.

Så trött på att inget någonsin är enkelt och självklart.

onsdag 13 april 2011

Lycka är

En pytteliten lägenhet att fly till efter ännu en sömnlös natt med en nästan vuxen son.

Efter ännu en mardrömsnatt.

Nu ska jag sova och orka för oss alla.

söndag 10 april 2011

Längta lite mindre

Det går en tid, jag har varit borta, han vill ses och jag säger nej, till min egen stora förvåning.

Men för lite närhet avskärmar.

Det är när vi varit tillsammans som jag längtar som mest men sen klingar det av dag för dag.

Nu funderar jag på att stänga av för gott.

Spela golf istället.

Why not ?

onsdag 6 april 2011

Han tar livet av mig

Kan inte sova.

Som så många nätter är jag vaken. Klockan är över två. Dödstrött men jag har en nästan vuxen son som inte sover.
Som låter hela tiden, väsnas.

Jag har så ont i hjärtat.

Ni som tror ni har problem ni vet fan ingenting.

måndag 4 april 2011

Fotbollsderby

Herregud nu får jag öva så det räcker på att låta ångesten peaka.

Sonen är på fotbollsderbyt på Råsunda utan en fungerande mobiltelefon, han och två kompisar.

Oro och jag kan verkligen inte göra något.

Ångest.

Öva.

I väntrummet

hos terapeuten funderar jag på vad av allt tungt jag ska prata om idag...

45 minuter är för kort, för lite tid, tror jag lätt skulle kunna gå en timme om dagen.

söndag 3 april 2011

Världens bästa storasyster

Har min son.

Hela sin lediga helg har hon tillbringat med att göra om i hans rum.

Shoppat nytt på IKEA och monterat ihop allt.

Hon är en syster av guld och med ett hjärta större än störst.

fredag 1 april 2011

Allt är mycket bättre

Har börjat i terapi, skönt.

Har blivit erbjuden nytt jobb, eller nej inte riktigt men kontaktad av rekryterare och befunnen värdig att gå vidare till steg 2.

Kärleken tar initiativ till att ses mer än en gång i veckan.

Sonen bor hos en kompis mer och mer, verkar trivas bra med det, jag med.

Har börjat på golfkurs och det är skitkul, sysselsättning ordnad liksom.

Var på underbart härligt kvinnligt chefsnätverk.

Så då skiter jag i att jag numera pratar med min bror via advokat och att mamma inte är nåt stöd att räkna med.

Jag skiter också i att en "vän" på facebook bjuder in andra men inte mig trots att jag borde ingå i begreppet "fotbollsmorsor" alltså jag förstår inte ens att hon utesluter mig då det liksom är mitt sammanhang.

Men som sagt jag skiter i det, jag har andra bättre vänner.

lördag 19 mars 2011

Tänk om han hoppar ?

Sonen står på balkongen och ticsar.

Absolut ingen i huset missar det.

Han hoppar, han slår i räcket och väggen så hela huset skakar.

Grannar kommer ut och frågar vad som händer.

Och jag kan bara tänka att snart hoppar han, snart hoppar mitt älskade barn för att han inte orkar leva med de där djävla ticsen längre.

Hata.

Sven-Ingvars

Jag bara älskar dem.

Såg dem ikväll och känner mig fortfarande helt lycklig.

tisdag 15 mars 2011

Ännu en milstolpe

Ikväll har jag gjort något jag nästan svurit på att jag aldrig skulle göra.

Jag har börjat på en golfkurs.

Finns nästan ingen som varit så anti som jag men återigen har facebook förändrat mitt liv.

Så mycket inspiration jag får av att få små inblickar i andras liv, det är helt fantastiskt vilken inverkan det får på mitt eget.

Jag är fascinerad och väldigt glad.

Det var absolut skitkul och vi hade en helt underbar golftränare, charmig, duktig och lagom hård.

lördag 12 mars 2011

Elak mamma blir en elak mormor

Ja jag vet att det är en förfärlig rubrik.

Önskar att det inte var sant men det är det och nu har jag sagt ifrån rejält.

Jag har låtit henne vara elak mot mig i större delen av mitt liv, det har funnits ett tungt beroende de senaste 20 åren när hon hjälpt mig med barnen men nu räcker det.

För nu har hon passerat alla gränser för ett anständigt beteende.

Hon har kallat sitt barnbarn för hemska saker, ett barnbarn som stått henne så nära, ett barnbarn som alltid brytt sig mer om mormor än någon annan, ett barnbarn som är världens gulligaste tjej har hon kallat för saker som egoistisk, oempatisk och tjock, ja ni läste rätt, hon har kallat henne tjock på ett nedsättande oxh anklagande sätt.
Där gick min gräns, där tog det slut, där tog allt mitt tålamod och överseende slut.

Djävla elaka käring.

måndag 28 februari 2011

Letar terapeut

Ja det är väl inte så oväntat.

Långtifrån första gången.

Snarare är det nog så att jag gått mer i terapi än de flesta jag känner...och ändå är jag inte mer hel än så här.

Sorgligt som fan är det och nu har jag surfat runt på olika sidor i jakt på en parterapeut men plötsligt känner jag ett sånt sug efter att få gå själv, att få hela mig själv, att få stopp på det där blödande hjärtat och de svarta djupa hålen i själen.

Kanske är det inte alls min relation jag ska rädda.

Kanske är det mig själv.

fredag 18 februari 2011

Andreas Kleerup

Åhh snälla svt, kan ni sända kvällens avsnitt av Skavlan varje kväll på bästa sändningstid eller det räcker med sista 10 minuterna med Andreas Kleerup.
Snälla svt sänd den del där han sitter med sina tics och sitt annorlunda sätt och där Skavlan berättar att Kleerup har adhd.

Annorlunda gulliga Kleerup, förstå att min son behöver se detta hur många gånger som helst !

tisdag 15 februari 2011

Gråtande skakande

så låg jag i hans famn igår på Alla Hjärtans dag och den dagen kommer alltid finnas kvar i mig som ett oerhört blandat smärtsamt och kärleksfullt minne.

Jag lät all sorg över sonen äntligen komma ut, jag vågade låta gråten komma för att det fanns någon som höll om mig och sa " jag är här nu".
Jag grät av ångest och sorg och somnade till slut i en varm famn.

Men idag sitter jag här med min sorg, min panik och mina tårar och flyr verkligheten, kan inte jobba, inte tänka, ingenting.

Jag har packat en väska åt sonen, han måste bo hos sin pappa några dagar. Hans tics är så högljudda att fler grannar klagar, mormors grannar klagar, han/vi kan inte bo nånstans snart. Eller jo vi får flytta till ett eget hus igen men kanske var det flytten hit och stressen kring det som triggade igång ticsen och vad händer om vi flyttar igen och jag vill ju verkligen inte bo i hus igen och får ångest över allt jag måste klara av.

Det är så fruktansvärt och jag vet inte längre vad jag ska ta mig till.

Jag vet att han kommer bli arg och ledsen, han vill absolut inte till pappa och jag vet inte ens hur jag ska få honom att åka iväg.

Och han är inte liten längre, han fyller 18 år i år och jag känner marken gunga, mitt liv som fan aldrig blir mitt liv. Mitt liv som handlat om honom så länge och som det känns nu kommer att fortsätta göra det i all oändlighet.

Men jag håller på att gå fullständigt sönder.

fredag 11 februari 2011

Skidåkning

Förra helgen bara bestämde jag mig.

Jag klev in i sportaffären och sa att jag behövde allt man behöver för att åka längdskidor, det tog 2 timmar av ett otroligt utprovande av skidor, herregud jag trodde man bara valde ett par utifrån längd, vikt och vana. Det var grymt mer komplicerat än så.
Sen klev jag vidare till klädavdelningen och sa "jag behöver allt" så det blev underställ, lager 2 och lager 3 och...ja ni fattar. Så lite valla, skidfodral och vips, nu kan jag åka skidor.

Eller nej det var just det, krävs en viss teknik också.
Förra helgen var det isigt och halt, tog 100 meter så vurpade jag på plan mark och slog i svanskotan....men jag kämpade på och det blev 5 km och det var så himla härligt.
Sen att jag knappt kunnat gå på hela veckan pga träningsvärk gör inget alls.

Men idag var det nysnö och jag hade helt fel valla och fick liksom staka i nerförsbackarna, jag hade fel valla på bilen också och halkade ner i ett dike på parkeringen. Men fick då uppleva den där lyckokänslan när folk bara är så underbart gulligt hjälpsamma så det gjorde faktiskt ingenting.

Åh vad jag längtar ut igen.

lördag 29 januari 2011

Ingen manlig förebild

Ja ni känner igen uttrycket.

Små pojkar som växer upp utan en manlig förebild går det inte alltid så bra för.

Eller ?

Hur går det för pojkar som växer upp med en usel manlig förebild då ?

Hur går det för pojkar som har en pappa som sitter i fängelse eller har en mental sjukdom då ?

Ja, jag har anledning att fundera.

Har just raderat 1500 sms

Egentligen inte av något annat skäl än att det var lite overload i inboxen.

Så nu känns det som om jag har snabbspolat mig igenom ett drygt år av mitt liv vilket varit rätt så mentalt utmattande.

Dessutom har jag kramp i handen.

Bra lördagkväll.

Gamla jobbet

Var på aw med gamla jobbet igår och hade så innerligt roligt att jag aldrig ville gå hem.
Allt var så varmt, ljust, vänligt och härligt därinne.

Åh mitt gamla jobb med chefen from hell men kollegor av bästa slag.

Fy vad jag saknar er och vår härliga gemenskap.

Alla frågade varför inte jag skulle med till fjällen i år och på det fanns inget bra svar annat än att den som ordnar helt enkelt glömde fråga mig, det var jag rätt ledsen över ett tag för jag såg ju vissa saker på facebook men inser i efterhand att de andra tagit för givet att jag blivit tillfrågad, dumt av mig att inte ropa till. Men sådär är jag ju ibland, känslig för utanförskap, då låtsas jag gärna att jag ändå inte ville eller kunde.

Det krockar med New York vilket troligen inte heller blir av och fick jag välja tog jag fjällen med så roliga människor att man ramlar ur liften.

torsdag 20 januari 2011

Jag tror det kan kallas kärlek

I morse när han gick så sträckte han sig över sängen, kysste mig försiktigt flera gånger på kinden trots att han trodde att jag sov, och viskade "hejdå älskling jag går nu".

Det kändes väldigt mycket som kärlek.

onsdag 19 januari 2011

New York eller inte ?

Här kommer ett extremt i-landsproblem.

Jag har bokat en flygbiljett till NY, avresa om några veckor, stannar en vecka.
Från början var det en galen ide, det började med att jag fick möjlighet att boka biljetter "presale" till Aretha Franklin. Sen efter lite funderingar så bestämde jag mig för att åka dit själv och bl.a umgås med en väninna som bor där.
Bokade flygbiljett (givetvis ej ombokningsbar...) och en vecka senare får jag ett mail om att konserten är inställd pga sjukdom.
Jaha.
NY i februari utan mening eller mål känns sådär...hotell bara för en person kostar lika mkt som för två och mest av allt längtar jag efter en sol och en sandstrand.
Så jag vet verkligen inte hur jag ska göra.

måndag 17 januari 2011

Lund

Nu är det bestämt.
Dottern ska flytta till Lund för att plugga.
Grät en stund i soffan ikväll, höll om henne men sa också att jag älskar Skåne.

Hur ska det bli ?

Så långt borta.

Åh så tungt det känns just nu.

tisdag 4 januari 2011

Bojkotta radiokanaler med skitreklam !

Jag är ingen moralens väktare, nej herregud jag har väl snarare blivit beskylld för det motsatta.

Men nu har jag fan fått nog.

Har ni hört reklamen för nya otrohetsdejtingsajten ?
Så dj-a dåligt, sånt lågvattenmärke. Tänker inte ens skriva ur namnet här men kort är det VM.

Livet är som det är, ibland grått, inte alltid svart eller vitt men att som affärside skapa en sajt för gifta/upptagna som "tappat gnistan" och vill ha lite kul vid sidan av, nej jag kräks på det !!!

Så nu lyssnar jag bara på sr.

Ni tror nog jag är galen

Och det kanske jag är också men i morgon så åker vi till fjällen han och jag. Han som svek på nyårsafton alltså.

Vi ska prata ut, prata igenom livet, vad vi vill och önskar. Kanske blir allt bättre kanske inte men vi ska försöka.

Han föreslog att vi ska gå till en terapeut och prata, så för er som tror att han bara är en skitstövel, så är det inte. Det är komplicerat och rörigt, har man läst här tror jag man förstår komplexiteten men förmodligen är det också så att det jag berättat får honom att framstå sämre än vad han är.

Han skrev så fint till mig om hur han måste få hjälp att göra plats för mig i sitt liv.

Hur han älskar mig och ber mig ha tålamod.