Hata

Just nu hatar jag det mesta i mitt liv.

Högljudda tics omöjliggör ett normalt liv.
Kan inte titta på tv, inte läsa, inte prata i telefon.

Det är som att försöka bo mitt i en jordbävning och le och låtsas att allt är ok.

Det är det ju inte.

Och mannen är inte mannen i mitt liv.
Varför i helvete har jag så svårt att acceptera det och släppa taget ?

Det gör så ont i hjärtat.

På riktigt.