lördag 29 november 2008

Min fina dotter

OBS ! Texten innehåller skryt om min tonårsdotter, känsliga varnas, läs inte om du inte tycker om sånt !!

Sådär nu kan jag fortsätta och svämma över av stolthet över min underbara tonårsdotter (och just det här inlägget känns som det skrevs för flera år sen) för att inte tala om det här hemska minnet.

IKEA säljer just nu mjukisdjur billigt och för varje djur så går 10:- till Unicef.

Dottern ringer mig på jobbet och bubblar över av entusiasm "mamma är det olagligt att köpa nåt i en affär och sälja det vidare sen ?" Hon pratar på om 10:- hit och dit, hur mycket skolböcker det räcker till för barn i tredje världen och hon ska ringa rektorn nu och fråga om hon får sälja i skolan.
Jag hinner knappt med i hennes svängar, hon pratar om hur mycket pengar hon har, hur många mjukisdjur hon kan köpa och så säger hon "och skulle jag inte sälja alla så gör det ju inget för pengarna har ju ändå gått till barnen redan, eller hur ?"

Min godhjärtade underbara dotter, jag är så stolt över dig !

Och OM du hittat hit så var snäll och läs inte mer nu, gumman !

tisdag 25 november 2008

Kränkt eller kräkfärdig kanske

Har skrivit om det här förut.

Jag har alltså en chef från helvetet men med tiden har jag lärt mig hantera henne, dvs jag har så lite som möjligt med henne att göra.
Det funkar rätt bra, vi ses ungefär en gång i veckan, resten av tiden gör jag ungefär som jag vill.

Bara så ni vet så är jag väldigt duktig på jobbet (duktig flicka, ni vet), jag är klart högpresterande i förhållande till min position.
Jag har mycket ansvar, mycket pengar i budgeten osv, bara så ni förstår nivån.

Igår kväll jobbade jag hela kvällen med en viktig affär som jag var angelägen att jobba igenom ur alla aspekter, kände mig väldigt nöjd med det.

Idag var jag och min chef på samma ställe, jag redogjorde lite för affären, hon var klart nöjd.

Sen.

Vid halvtre ca drar jag på mig kläderna och säger att jag måste åka för att följa med ett av barnen på en grej i skolan.

Då blir hon helt stirrig och börjar yra om att jag inte kan komma och gå som jag vill och att det verkar vara lite väl mycket nu och att man måste kunna kräva att man är på jobbet senast vid 9 (apropå att jag kom vid 9.30 i måndags, ähhmm var det någon annan som kom sent i måndags, minns ni snökaoset ?)

Hon är tamejfan helt oslagbart dålig som chef.

Nu har jag noll lust att prestera, funderar allvarligt på att gå i träda nån vecka eller så.
Checka in på kontoret men inte få något ur händerna, låtsasjobba helt enkelt.
Jag kan ju sitta och titta ut genom fönstret, tänka på livet i största allmänhet och ytterst lite på affärerna.

Djävla idiotiskt.

Mest idiotiskt är det ju att jag låter henne komma åt mig på det sätt hon gör.
Att jag inte kan stänga henne ute.
För när jag satt på tåget så blev jag så ledsen, tänkte på hur fruktansvärt jag kämpar med allt för att få ihop mitt liv och hur absolut inte ett dugg förståelse hon visar för min situation.

Hon med sin fina man och sin fina villa i fina fina dj-a förorten och de fina välartade framgångsrika barnen, hon har ingen aning om hur livet kan vara, absolut ingen aning.

Nu är jag som sagt mer kräkfärdig än kränkt.

Känns lite bättre redan.

lördag 22 november 2008

Vi är kvar hos varann

Han håller hårt i min hand samtidigt som han kör.
Vi är båda tysta.
Det räcker att han kramar min hand, ibland betyder det mer än alla ord.
-------
Jag sitter vid bordet på restaurangen och ser sorgen i hans ögon när han beskriver hur han inte vill vara i livet där han är just nu men ändå inte har makten att förändra det.
Sen men inte än.

Jag hör honom beskriva hur lycklig han varit med mig, de stunder vi haft, vår närhet.
Hur han inte klarar av att hantera det och stänger av mig till och från, inte orkar ha mig på näthinnan där mitt i det liv han inte vill vara i.

Jag hör honom säga att "så här kan vi inte ha det, det sista jag vill är att såra dig eller göra dig ledsen", jag svarar att "om jag ska säga det jag vill så kommer jag att börja gråta så det gör jag inte".

Då går vi till bilen istället och det är då han håller min hand hårt, länge länge.

När vi stannar så håller vi om varann och vi vet båda två att vi är kvar hos varann, hur svårt det än är så är vi kvar.

fredag 21 november 2008

Skön kväll och gladsorglig dag

Först lite lagom mysigt och roligt afterwork på jobbet.
Så många trevliga kollegor så att kvällen liksom inte räcker till för att hinna prata med alla.
Det finns många som jag känner en riktigt nära och varm relation till.

Kom hem hyfsat och hinner med lite hemmakväll också, det känns bra.

Gladsorglig dag.

Träffade mannen idag.

Igår och i natt for det långa sms mellan oss där jag skrev "att känslor tar slut kan vi inte göra så mkt åt men vi kan välja hur vi hanterar det, vi kan välja hur vi hanterar en människa som varit nära".
Han svarade "jag har hur mycket känslor som helst för dig men jag vet bara inte hur jag ska reda ut allt".

Sen var jag glad och sorgsen om vartannat pga vad vi pratade om.

Det är inte lätt, det är väldigt svårt och jag ska inte återge något eftersom det inte går att prata om utan att riskera hans anonymitet.

Han kanske inte är ok i alla lägen och han har behandlat mig illa men han är på riktigt, han är så smärtsamt uppriktig och han berör mig så mycket att jag bara inte tänker låta honom försvinna ur mitt liv så enkelt.

Jag skrev till honom ikväll och sa att jag mådde bra av att veta att han fortfarande tyckte om mig så mycket.
Då svarade han "tycker om dig...jag älskar dig !!

Vi får se hur det blir, just nu är jag nöjd.

torsdag 20 november 2008

Fångade ett tillfälle bara...

Så kalla det inte tokdejtande.

Som en skänk från ovan hörde den här killen av sig för några dagar sen och skulle vara i Stockholm i veckan.
Vi träffades aldrig i Göteborg i somras, jag vågade väl inte eller nej jag minns inte ens.

Nu kändes han som sagt som gudasänd (se nedan om ni inte fattar...).

Jag dirigerade honom till en tunnelbaneuppgång på en bakgata så att jag skulle kunna bedöma om han var någon jag ville sitta i en bar med.
Ja jag vet att det låter helt knasigt men han är ju som sagt rätt mycket yngre än jag och dessutom snygg som....

Som sagt, både snygg, trevlig och way too young, men igår gjorde det inget alls, igår var jag bara glad att han var där och gav mig lite värme.

Allt känns faktiskt bättre idag, inte så sårig i mitt inre, lite lugnare helt enkelt.

Vad är ok ?

Har tappat greppet lite tror jag.

Hela vägen hem i bilen satt jag och pratade högt med mig själv.
Påminde mig om allt som han, hockeymannen, gjort fel.

Men allt har två sidor och jag känner att jag glider emellan, hittar förklaringar, tänker att livet inte alltid är så rätlinjigt men faktum kvarstår nog ändå att hans beteende inte är ok.

Vi pratade i telefon, jag var låg och dämpad eftersom jag tyckte att han betett sig lite konstigt de senaste dagarna. Det blir tyst en stund, sen säger han "jag längtar så mycket efter dig". Jag svarar att jag inte tycker att det märks så mycket på hans beteende men kan inte låta bli att säga att jag gör detsamma. Vi har en nära stund i telefon där det känns att det är vi, vad som än händer så finns det ett band som inte går av så lätt.

"-En sak vill jag be dig om, gör dig inte onåbar för mig i helgen"
" Men nej, jag lovar, jag vill inte vara onåbar för dig alls"


Detta är på fredageftermiddag, jag skickar ett sms på fredagkväll och ett på lördagkväll.
Inget svar.
Sen bestämmer jag mig för att leka tysta leken, eller nej jag fick faktiskt bara nog och tänkte att nu är du borta för alltid, jag uthärdar inte den här dj-a kattoråttaleken eller vafan det är du håller på mig så jag har inte heller hört av mig förrän idag när jag tänkte att nej det tar för mkt energi att fundera över varför han är en sån dj-a skitstövel så jag skickade ett kort sms "Vad hände ?"
Inte för att jag har något hopp kvar och jag vill ju inte ens ha något hopp kvar, vad skulle han rimligtvis kunna säga som skulle förklara ?
Nej jag ville bara inte att det skulle vara för enkelt för honom att bara glida undan.

Men det kom ett långt svar med en massa förklaringar och nej det duger inte, det är inte ok.
Det finns alltid två minuter över för att skicka ett kort meddelande om man inte själv ligger på akuten nedsövd eller nåt sånt.

"Jag lovar att ringa dig ikväll !"

Ursäkta vem fan tror han att han är ?

Han är inte ok.
Han är inte ok.
Han är inte ok.

Så varför sitter jag här och skriver om honom då ?

Varför är det något som rör sig i mitt inre, varför finns min längtan kvar ?

Eller finns det någon enkel psykologisk förklaring ?

Pls skynda er att säga den till mig så att jag hinner rusta mig för ikväll.

Men i huvudet ringer frasen "He´s not all that into you" som ett svar på varför han inte hör av sig tillräckligt ofta.

Det är klart att det är så, eller ?

söndag 16 november 2008

Absolut superkul !!

Hade vi igår på födelsedagskalaset på Golden Hits.

Det var första men inte sista gången jag gick dit. Gud så kul det var, helt underbart faktiskt.

Vilka charmiga artister, vilket härligt upplägg med en show som kom och gick under hela middagen, det var en fantastisk stämning och så glad man blev av alltihop.

Och alla gamla minnen som dök upp från 80-talet, alla dessa kläder vi hade, så otroligt fula.

Vi skrattade nästan hela tiden och däremellan hann vi prata om en massa viktiga saker också, ja det var en riktigt härlig kväll.

Sen dansade vi så svetten rann och beroende på ålder så har vi nog alla lite ont i kroppen idag.

Tack fina Christina för en superkväll !!

fredag 14 november 2008

Rödvin och smågodis

Nästan lika dålig rubrik som den förra (bomull och raka svar, men herregud vilket dj-a dravel, ingen fattar nånting ju, allraminst jag själv)

Men nu dricker jag alltså rödvin och äter smågodis, helt fruktansvärt äckligt men chipsen tog slut, jag tog slut, orkar inte resa mig ur soffan, har vin kvar i glaset och godis i skålen.

Man tager vad man haver för nån man har jag ju alltså inte så jag tröstäter och tröstdricker uppenbarligen.

Tror jag blivit helt avtrubbad vad gäller mannen eftersom jag varit nöjd hela kvällen av att han klämde ur sig ett litet "jag saknar dig" och ett "längtar efter dig" idag på eftermiddagen.

Så lite nöjer jag mig med numera. Måste ju vara nån slags dj-a drömflickvän jag. Minst krävande på hela dj-a planeten.

Men i morgon, då djävlar, då ska det partas.

Då ska jag befinna mig på ett ställe jag en gång kallade för "en strandad finlandsfärja" men det var väl för att vi liksom inte åkt med båten från början utan klev på efter midnatt när alla var mycket fullare än vad vi var.

Nu är jag ombord från början och jag tror det kommer bli hur kul som helst.

HÄR ska jag fira en av mina fina bloggvänners födelsedag med en massa jättetrevliga tjejer.

tisdag 11 november 2008

Bomull och raka svar

Vi pratade i telefon hur länge som helst ikväll.

Först blev det en massa nonsensprat om barn och jobb och gud vet allt.

Men jag styrde samtalet och vågade fråga de svåra frågorna, jag är så himla stolt över mig själv för det.

"Jag behöver veta om du vill ha mig kvar i ditt liv ?"

Svaret var ett absolut JA med stora bokstäver och sen en lång utläggning om hur tufft allt varit ett tag och hur han såå mkt förstod att jag varit ledsen.

Jag gav mig inte så lätt, jag satte ingen press, ställde inga krav men jag vågade fråga honom om tankar och känslor och han svarade rätt hela tiden.

Men det var ett långt samtal och jag kände hur mycket jag saknat att prata med honom om allt i livet, att han faktiskt är en man jag kan prata med på ett lätt och djupt sätt samtidigt.

Och att jag faktiskt skulle kunna älska honom.

Det var som bomull kring hjärtat.

Sorglig insikt

Fick följande i en kommentar och hjärtat nästan stannade när jag förstod hur destruktiv jag varit i många relationer för sorgligt nog är det precis så här det varit.

"Jag tror att du har stort behov av bekräftelse och att du därför har kontrollbehov.

Om det fanns en mätare på din mobil som visade när "han" tänker på dig eller hur mycket han älskar dig, så skulle du sitta naglad vid den hela dagarna.

Som en bieffekt får du separationsångest inför verkliga eller inbillade separationer.

För att ha kontroll blir DU destruktiv och kör relationen i botten.

Inte han! "

(Tack Peter)

Hela mitt dj-a liv handlar ju om kontroll.

Brukar skämtsamt kalla mig för en SÄPO-människa men det är fan inget skämtsamt med det.
Bara hemskt.
Hur många timmar har jag ägnat åt att kartlägga männen och deras förehavanden bara för att ha den där dj-a KONTROLLEN.

Mr hockey t ex har ingen aning om att jag har alla dj-a hemsidor för hans eget och barnens idrottsutövande under fullständig kontroll så att inte minsta schemaändring går mig förbi.

Jag vet att det är sjukt eller åtminstone aningen överdrivet.

Men jag vet fortfarande inte om jag vill rädda relationen eller om jag kan det och om det bästa bara är att ta det lugnt eller om jag ska skicka gulliga snälla icke-kontrollerande sms, eller är det faktum att jag hör av mig kontrollerande i sig ??

måndag 10 november 2008

Bra tänkt

Det här sättet att tänka gillade jag verkligen.

Inte att nöja sig med en relation som inte är bra för en men att lirka ut det finaste som går att få ur en viss konstellation.

Precis så ska jag göra nu.

Jag är så svag

Plötsligt kände jag att det bara inte kunde vara slut redan, för mycket känslor som finns kvar eller så är det bara jag som är svag och ynklig och hatar uppbrott.

Impulsiv som alltid så skickade jag ett sms för en stund sen där jag kort bara skrev att "Herregud ring nån gång då" och så var det lite puss och älskling om vartannat och nån käck dj-a rad om att "det finns inte att vi kan tappa bort allt underbart vi haft".

Är nöjd med hur det lät för det andades ingen ledsamhet och var absolut inget bedjande utan mer ett konstaterande att vi är idioter om vi slarvar bort varann.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag håller på med.
Just nu handlar det nog mest om att jag vill ha kontakt, kanske vill jag bara ha sista ordet.

Jag vet verkligen inte.

Han svarade att han ringer mig efter lunch.

Två timmar kvar.

Uppdatering;
nej han ringde inte, jag väntade tålmodigt till klockan var 15, då tyckte jag att "efter lunch" var passerat och ringde själv. Hans telefon var upptagen i en timme, nej jag ringde inte oavbrutet men ungefär var 10:e minut. Nej då, jag är inte på minsta vis desperat. Skickade ett sms till och skrev att om han inte kunde ringa så fick han säga när han kunde ringa. Det kom ett långt sms efter en stund om hur tuff dagen varit och fortfarande var men han "pussades" tillbaka och plötsligt var jag så dj-a förvirrad att jag skrev nåt långt värre än puss och älskling och nu vet jag inte på vilken dj-a planet jag befinner mig längre.

För om vi fortfarande trots mina påhopp är ihop, ja då har han uppfört sig rätt illa så då börjar jag bli lite irriterad över det och tjaa åtminstone jag är tillbaka på ruta 1.
Gud ge mig en personlig ständigt närvarande terapeut, NU !

söndag 9 november 2008

Vilket fantastiskt sammanträffande !!!

Pratade med en bekant på msn ikväll, eller förresten bekant, njaa vi har aldrig träffats på riktigt men vi hade nog tänkt det i början på sommaren men alltför mycket kom i vägen.

Jag drack ju bara champagne och hade mig och han förberedde sig för ett utlandsuppdrag, minsann här snackar vi viktiga uppdrag....

Jag har ju aldrig lyckats prioritera särskilt väl.

Nej men vafan, här kunde jag alltså välja mellan hot hot hockeyman och lite mindre hot men ack så dj-a intellektuell diplomatmänniska och vad väljer den korkade Tricky, jo så klart den aningen (gud vilket understatement....) mindre intellektuella heta hockeymannen som nu visat att han var så dj-a FEL FEL FEL.

Jag hann helt enkelt inte med att träffa denna superintressanta människa innan han for iväg på sitt hemliga och avancerade uppdrag i fjärran land.

Och vad hände då, jo förstås så fångade någon annan mer smart person in honom blixtsnabbt eftersom såna godbitar inte kan gå lösa alltförlänge.

Men nu har han kommit på att det också kanske var lite förhastat.

Och vet ni ?

Han ska åka med sin tonårsson till Paris över nyår.

Vi är fan gjorda för varann !!

Uppdatering;
No worry, jag menar inte att jag ska tokdejta igen utan det var mer ett konstaterande att han och jag verkligen var ett så himla perfekt par och att det där med att välja Paris över nyår helt ovetandes om varann på nåt sätt bekräftade hur väl vi passar ihop.
Jag känner inte så många män som skulle komma på det sådär bara, just Paris med en tonårsson. Definitivt inte mr hockey. Han skulle som så många andra packa in barnen i bilen och åka till föräldrarna eller möjligtvis till alperna.

Nya resor

Ahh så skönt det känns.

Betraktar mr hockey som over and out nu och bestämmer mig för att jul och nyår är avsett för mig och mina barn.

Inga andra hänsyn nu.

Ja julen hade jag inte en tanke på att tillbringa med honom men nyår låg ju och skavde i bakhuvudet förstås.

Nu skiter jag i honom och åker med sonen till Paris.

Är det inte en härlig idé ?

Blev så glad av tanken att jag nästan är tacksam för att det är över med kärleken för den här gången.

Och det finns både flyg och hotell att boka !!

Äntligen ser jag framåt istället för att trampa vatten och vänta på nån hopplös dj-a människa som aldrig ringer.

När jag ändå håller på så kollar jag lite långresor till våren också, kanske nån extravecka kring sportlovet skulle funka !!

Fan vad livet ändå är härligt och vad mycket mysigt det finns att göra !

Uppdatering:
Sonen blev så himla glad när jag frågade om han tyckte det var en bra idé. Han strålade och kramade mig hårt och länge.
Lyckan med barnen är oslagbar.

lördag 8 november 2008

Det är nog över nu

Bara så ni kan sluta fundera.

Fast jag har ju inte riktigt slutat fundera själv.

Hur som helst fick jag nog igår efter ett telefonsamtal som inte ledde någonstans som återigen bara talade om för mig att jag kom som prioritet nr 48 ungefär.

Strax efter skickade jag ett "göraslutsms" inte för att jag inte vågar göra slut utan för att vi nästan aldrig träffas så jag hade ingen lust att vänta två veckor på att få chansen att säga vad jag tyckte.

Sen hade jag fest på kvällen och struntade verkligen i honom, jag skrattade och hade det bra med människor jag tycker väldigt mycket om.

Men morgonen efter när han fortfarande inte hört av sig så kom ju den där förbannade svagheten över mig igen, längtan efter kärlek gjorde mig sjuk av ånger, varför varför ska jag vara sån som jag är ?

Så då skickade jag ett litet "förlåtmigsms" men det har inte hjälpt, för han har inte hört av sig flera timmar efter det.

Och ärligt talat så vet jag redan, jag vet att han och jag inte var någon "perfect match" men nånting gav han mig och detta nånting saknar jag alldeles oerhört mycket just nu.

Och om nån djävel kunde sluta spela den där dj-a Sonja Aldén på radio med den där förbannade låten "Du får inte".

En sån låt som man älskar att höra när man är förälskad och faktiskt tror att det är på riktigt men kräks på när man är där jag är just nu och inser att någon just gjort det som hon sjunger att ingen får göra.

Knackat på min dörr utan att vilja stiga in, rivit mina murar utan att skydda mig sen, haft mig som en dj-a dröm bara.

Djävla djävla skitlåt.

måndag 3 november 2008

Likgiltig

För första gången sen vi träffades för ganska exakt fyra månader sen så känner jag att det faktiskt gör det samma.

Han skrev "jag ringer dig senare ikväll", nu är det senare i kväll och jag bryr mig inte riktigt.

Kanske är jag för trött bara eller så har han prövat mitt tålamod så mycket att det bara tog slut.

Poff liksom.

Kanske att det är nu jag bara ska resa mig och gå, eller tja låta bli att svara om och när han ringer.

Vem vinner och vem försvinner ?

Eller var det inte spel vi spelade, var det på riktigt ?