söndag 28 juni 2015

Slump eller vad ?

Anmäler mig till golftävling, får inte ihop helt lag. De som ordnar säger, inga problem, vi ordnar.
Mail kommer om vilket lag jag ska spela med.
Och där står namnet på första riktiga pojkvännen.
Han från gymnasiet, största kärleken, första riktiga kärleken, vi var tillsammans i fem år.
Gjorde massor ihop, bl a flera långa resor.
Men jag som är uppvuxen med (har jag lärt mig nyligen) att kärlek är samma sak som stort drama tröttnade på denna snälla trygga man och lämnade honom.
Och jag vet på olika sätt att han liksom aldrig kom över mig, det tog flera år, t o m hans stockkonservativa föräldrar pratade om det med goda vänner och det sipprade fram till mig.
Sen gifte han sig med en av stadens scandal beauties och blev nog aldrig mer lycklig.
Så många gånger jag tänkt att gud skickade en riktigt bra kille i min väg och när jag inte förstod det utan övergav honom så övergav gud mig. As simpel as that, ungefär.
Tänkt tusen gånger hur annorlunda mitt liv varit om jag stannat med honom.
Den bästa killen jag någonsin känt.
Och nu ska vi spela golf om några dagar.
Kanske slumpen ger oss en ny chans.

onsdag 24 juni 2015

Han gör mig glad och glad och glad

han ordnar, planerar, överraskar och jag säger bara jatack till allt.
Det är så njutningsfullt med någon som låter mig följa med, jag älskar känslan av att bli omhändertagen, ompysslad. Njuter av att slippa ta hand om allt.
Nu blir det Frankrike i sommar med en massa spännande inslag.
Han vet, han har varit där förut och jag, jag bara följer med och njuter av att slippa vara reseledare.

måndag 22 juni 2015

Får panik av att tvingas vara social

Är på golfkurs igen.
En sån där med gemensamma middagar, jag åker själv.
Allt blir bara värre med åren, jag vill liksom inte mer.

Gör sånt jag gjort så ofta tidigare

Och inget är sig likt.
Åker på golfkurs med okända människor.
Brukar gilla det, eller brukade kanske jag ska säga.
För det är så annorlunda nu.
Saknar kärleken, blir överrumplad av känslan.
Jag har någon i mitt liv som jag vill vara med och just nu känns golfkurs med okända bara som ett slöseri med min tid, med mitt liv.

lördag 20 juni 2015

För vi har inte all tid i världen

för vem vet när livet tar slut.
Vem vet vad som väntar.
Det kanske är idag och i morgon och sen ingenting.
Den största sorgen är att inse att man väntat för länge.

torsdag 18 juni 2015

Jag älskar dig

ja så är det.
Du är en enastående människa på så många sätt.
Jag förstår dig inte alltid, vi gapskrattar inte alltid ihop men du har en grundkänsla som är så stark för mig.
Och du är en av de sannaste mest naket uppriktiga människor jag någonsin mött.

måndag 15 juni 2015

Vi kanske ska ta en paus

säger kärleken apropå att han nu tänker ägna de närmaste månaderna åt att finnas vid sin cancersjuka fd sambos sida när hon ska genomgå behandling.
Och jag förvånas över hur saklig och tydlig jag kan vara.
Aldrig i livet säger jag.
En paus då är det slut, jag tänker inte sätta mig i något väntrum säger jag.
Han försöker förklara hur han tänker, att det är en tillfällig lösning för att jag ska känna mig friare att göra det jag vill och inte sätta mitt liv på hold för att han ska tillbringa större delen av sommaren på ett sjukhus.
Jaha säger jag, vilka regler har du tänkt ska gälla då ?
Han tittar bara helt oförstående på mig.
Om du inte tänker träffa mig på flera månader så kommer jag att träffa andra, jag kan inte leva utan fysisk närhet. Jo jag kan men jag vill inte. Så enkelt är det.
Jag kan men vill inte.
Efter några timmars prat ändrar han sig och säger att han inte heller kan vara ifrån mig någon längre tid.
Dumt förslag bara.
Djävligt dumt.



fredag 12 juni 2015

Men så drog exet cancerkortet

Ja hans ex alltså.
Kärlekens ex som han fortsatt ha en (alltför) nära relation till.
Och som varit en issue för mig hela tiden.
Nu drog hon till med cancerkortet och hur ska jag vinna över det ?
Det gör man såklart inte.
Jag är inte kall och cynisk, det är sorgligt med sjukdom men det händer varje dag och det här är en människa jag inte känner alls.
Det blir så konstigt.
Kärleken är bedrövad och jag vet verkligen inte hur jag ska förhålla mig till att han verkar tycka att han är den som måste stötta, är den som står henne närmast.
Jamen visst han är en bra man, en sån man vill ha faktiskt.
Men i det korta perspektivet så påverkar det mig och oss ganska mycket.
Är jag småaktig ?

Bathinas skilda världar

är ett tv-program som gått på svt.
Jag har helt missat det men hittade det av olika skäl på svt play.
Det är ett fantastiskt program, hon är så underbart sig själv, spontan, rolig, ja allt, en människa man skulle vilja umgås med.
Dessutom är det helt underbart att se hennes mamma som får rätt mycket plats i programmet.
Jag har nämligen umgåtts med hennes mamma i ett mycket särskilt sammanhang.
När sonen fick sin diagnos för många år sen så var vi med i samma föräldragrupp på Bup. Det var så coolt när mamman tog av sig slöjan en kväll när vi bara var mammor där.
Jag har ofta tänkt på henne, hon berörde mig. Och nu är hon på tv.

Man måste akta sig för vad man önskar

Den där rubriken är en direktöversättning från engelskan och den funkar inte riktigt.
Men tror ni fattar vad jag menar.
Ibland önskar man nåt så starkt och så backlashar det.
Jag längtade så mycket efter att sonen skulle åka iväg igen och att jag fick lugn och ro.
Så jag köpte ny flygbiljett och liksom lite knuffade iväg honom dit igen.
Mindre än 24 timmar efter att han landat är han med i en motorcykelolycka, han klarar sig ganska bra, killen som körde är svårt skadad. Han har helt enkelt överlevt med minsta marginal.
Och jag tänker att jag aldrig mer får lugn och ro.

lördag 6 juni 2015

Det tar aldrig slut

och mitt eget liv får jag nog aldrig mer tillbaka.
Helt uppgiven nu, vi snubblade på mållinjen igen.
Sonen skulle skjutsas till Arlanda idag för att åka och jobba utomlands åtminstone ett par månader.
Flygbiljett betald, boende betalt två månader framåt.
Ändå skulle han ut på krogen igår, jag bad honom låta bli, ta inga risker men nej sen när började han lyssna på mig.
Det blev istället skallskada, akuten, röntgen, hjärnskakning och förbud att flyga.
Och luften gick ur mig helt.
Jag skrek åt honom, han skrek tillbaka och slog sönder lite saker.
Så om någon tror att jag överdriver det minsta, det gör jag inte, det är snarare så att jag cencurerar rätt kraftigt.
Jag brukar inte ägna mig så mycket åt självömkan men just nu i den här stunden gör jag faktiskt det.

Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till för att få leva mitt eget liv.