söndag 16 november 2014

Men annat också

I nutid.

Ompysslad, omfamnad ja rent omhändertagen faktiskt.

Kan jag ju behöva, kan jag nog också förtjäna tillochmed.

Men inget är någonsin perfekt och det är väl bara jag som tror att livet kan eller ska vara så.

Men han lagar mat, fantastisk fin och lyxig mat, jag behöver inte göra något alls.

Sen håller han om mig hur länge som helst och jag vill stanna tiden.

Men så idag på telefon säger han något som får mig lite ledsen och jag gör en notering på min lista över saker jag ska ta upp med honom nån dag...om jag orkar alltså, kanske struntar jag bara i alltihop och fortsätter att leva ensam för att jag inte längre orkar med det mödosamma arbetet som en relation innebär.


Det hände för ett tag sen

Det jag skrev om nyss.
Det hände inte nu, det hände i våras men jag är nu inte så lättsam eller lättglömd.

Det hjälper faktiskt inte att jag har ny kärlek i mitt liv.

Någon har mentalt misshandlat mig så grovt så om det varit fysiskt hade han suttit i fängelse nu.

Vet inte hur jag ska beskriva det utan att gå för långt.

Jag ska nog inte göra det. Bara konstatera att ibland är livet så mycket värre så mycket djävligare än vad vi nånsin kunnat föreställa oss och ibland kanske hämnd är enda sättet att överleva.

Fuck you som nästan tog mitt liv

Ja jag vet att man ska vara ädel och nobel och liksom "rise above" men hur jag än försöker så kan jag nu inte det. Inte när någon faktiskt nästan tog mitt liv ifrån mig.
Någon jag älskade, någon jag la min tillit hos, någon som stampade mig sönder och samman.
Hur ska jag bara kunna vända andra kinden till när min själ skriker efter hämnd ?

Någon som visste allt om hur tungt mitt liv varit. Någon som missbrukade mitt förtroende.

Någon som ljugit mer för mig än alla andra människor tillsammans, någon som tog all min tro och tillit ifrån mig.

Någon.

Som inte ska komma undan.

Jag skiter i alla som pratar om karma och att man ska vara bättre än så.

Någon ska få en kniv i ryggen vid tillfälle.

Var så säker.

måndag 10 november 2014

Man minns allt det ideella arbetet för sporten

Tittar på fotbollsgalan och minns alla timmar i kiosken på Studenternas och i Ishallen.
Man minns alla kokade korvar och bakade muffins.
Man minns alla tidiga helgmorgnar och alla hästar som skulle ut i hagen.
Och man saknar det en hel del men njuter också av att leva sitt eget liv.

fredag 7 november 2014

Vi biter ihop

Ja alla tre, dvs jag och mina älskade barn, vi biter ihop, vi umgås med mormor.
Och efteråt kramar jag min underbara dotter och säger "tänk om det bara var du och jag och lillebror" hur himla mysigt och trevligt vi skulle ha då.
En mormor som jag skrivit om så många gånger, som aldrig är snäll eller vänlig, som hugger som en kobra, som skjuter giftpilar i varenda konversation.
Hur är det möjligt att vara så omedveten om sin egen monumentala otrevlighet ?
Och jag är så dj-a less på henne och önskar att jag bara kunde slippa undan.

Dottern som nu bor i Malmö får plötsligt klä skott för att mormor tycker att "det är väldigt många människor inom media från Skåne..." Ähh jaha säger jag !? Vad betyder det ? Hon snörper på munnen och säger att "ja det är inte så lätt att förstå vad de säger och det är nog många som tycker som jag" .

Sanningen är ju att mormor av någon okänd anledning avskyr skåningar.

Själv minns jag en mycket plågsam bussutflykt i Italien när hon högljutt påpekade hur svårt hon hade för skånska när de satt några skåningar framför oss på bussen. Alltså på riktigt jag ville bara försvinna, jag trodde inte det var sant. De bara pratade med varandra i normal samtalston och hon började högljutt klaga över dem.
Det är mer än 25 år sen, hon var yngre då än vad jag är idag. Det finns inget att skylla på, hon var inte gammal och på något märkligt vis ursäktad, varken då eller nu.
Tänker ofta på den där resan som jag bjöd henne på, hon var då tre år yngre än vad jag är idag men min minnesbild visar en bitter gammal käring.

Och hon har ju inte precis blivit mindre bitter om man säger så.

Och jag vet inte säkert om det är bra att båda mina barn är två under av trevlighet under middagen, de är så vänliga, så tillmötesgående, så dj-a förstående, de kastar snabba ögonkast på mig, kollar läget.
Våra blickar möts i samförstånd men samtidigt blir jag så dj-a arg över att hon sabbar vår kväll.
Kanske vi ska göra som dottern sa när vi gick hem "köra lite hemliga födelsedagsmiddagar i fortsättningen", ja kanske får vi göra så.

Och julafton ser jag fram emot med fasa.


onsdag 5 november 2014

Alla på en gång

Mina två bästa vänner med namn som börjar på M har levt ungefär samma liv som jag under flera år, växlat mellan singelliv och en mycket komplicerad relation med en skitstövel.
Vi har skrattat och gråtit, förbannat och tvivlat.
Hur många gånger har jag inte hört mina kära vänner säga saker som "jag tror inte jag kan bli kär längre"
Och nu, nästan samtidigt, är vi alla kvittrande kära i vad som faktiskt verkar vara bra män, män utan vidhäftande fruar eller sambos eller önskan om barn eller något annat ogenomförbart för oss som numera fyllt 50 allihop.
Män som inte verkar leva vare sig dubbelliv eller ha minst tre olika mobiltelefoner.
Män som mer än gärna kramas på öppen gata, bara det.
Män som pratar framtid.

Och jag är så glad för mina älskade vänners skull, för hur de jobbat ihop till sin lycka och hur jag nog också har gjort det.

måndag 3 november 2014

Skitsnygg !

När jag började blogga så skrev jag om att jag köpt en rosa kappa och att det förändrade mig. Det var också därifrån min beskrivning om att vara rosa utanpå kom ifrån.
Men det var inte riktigt sant, det var inte en kappa, det var en rosa linnekostym.
Saken var att när jag började blogga var jag så galet rädd att bli igenkänd så jag ändrade lite här och där. Vet att jag skrev lite fel ålder nån gång också, bara för att förvilla.
Men numera bryr jag mig inte, barnen är vuxna, jag är vuxen och det finns typ en miljon bloggare i Sverige. Inte många läser här så risken för igenkänning är helt minimal.
Nu kom jag lite ifrån ämnet märker jag.
Rubriken var ju skitsnygg.
Och det var precis så jag kände mig då, med den där rosa kostymen, den var verkligen snygg och det snygga spillde över.
Nu har jag köpt en ny rosa kavaj och idag, med den på, har jag fått höra att jag är skitsnygg två gånger.
Så jag inser att rosa kavaj is da shit för mig :-)

Först var det en fotograf på jobbet som sa flera ggr "du är skitsnygg" och "den där färgen är fantastisk på dig" men sånt säger ju fotografer, eller hur ? Det är ju deras jobb att få oss snygga.

Den andra var roligare.
För efter fotograferingen åkte jag till Arlanda och där stötte jag ihop med en gammal dejt/älskare (två år sen ca) och han var så glad att se mig och sa med eftertryck "du är skitsnygg !" .

Sen gick jag faktiskt omkring och kände mig så resten av dagen.

En rosa kavaj är allt som krävs.

lördag 1 november 2014

Jag vill visa dig så mycket

Ja så säger han som jag vill kalla min senaste kärlek.
Hans ögon lyser när han pratar om alla platser i Frankrike han vill visa mig. Hans självklara sätt att säga att dit ska vi åka i sommar.
Och jag känner att det är precis det som är kärlek, att vilja återvända till platser man varit på och skapa ett nytt vackrare minne.
För det är vad han säger.
Jag vill åka dit med någon jag tycker så mycket om.
Och jag tänker på alla platser jag vill visa honom och livet känns alldeles fjäderlätt och skönt.