tisdag 28 oktober 2014

Det förflutna

knackar på och jag gråter, anklagar, blir vilsen, tappar tillit och jag vet inte allt.
Gör dumma saker, tänker framförallt väldigt dumma saker.
Och han skriver hur åtminstone han trott att vi var på allvar, att han hittat den han sökte.
Och jag gråter, trevar mig fram, famlar efter stöd.
Söker stöd på fel platser.
Fan vad svårt livet är.

lördag 25 oktober 2014

Alla dom andra

De som man måste välja bort när man väljer någon.
De som man inte ens hunnit träffat, de man känner en stark samhörighet med.
Hur gör man ?
Jo, man måste ha fokus för att uppnå nån slags intimitet.
Man måste helt enkelt välja bort.
Hur svårt det än är.
I mitt fall är det en enda människa jag väljer bort.
Men denna människa har gjort ett så oerhört starkt intryck på mig att jag inte riktigt klarar av att säga farväl.
Vet att du läser här O.

Lite rädd och lite ledsen

Vill inte vara rädd för att bli sårad.
Vet inte ens om jag vill älska igen för att jag är så rädd för smärtan.
Längtar så oerhört mycket efter att älska, vara uppriktig, sann.
Men vet inte.
Tror vi är sanna mot varann, vill tro, vill vara, men vet inte säkert.
När vet man det.

söndag 19 oktober 2014

Finaste komplimangen

Nyaste kärleken säger " du är en godhjärtad människa" och jag svarar att det är en av de finaste komplimanger jag fått. 
Och jag känner i hjärtat att han också är det och att jag kanske inte ska vara så rädd ändå.

Älskade barn

Sonen skriver ett hyllningsinlägg på fb direkt på min tidslinje.
Han skriver om hur jag kämpat för honom att han inte förstår hur hans liv skulle ha varit utan mig. Allt jag betytt, hur mycket han älskar mig.
Och jag känner att jag lyckats med det viktigaste i livet.
Att ge mina barn all min kärlek och alltid alltid stått upp för dem.

Sen skickar dottern ett meddelande;
"Tack mamma. Du är den finaste människan jag känner. Ditt ljus leder mig alltid rätt. Saknar dig och älskar dig."
Jag gråter lite av lycka.

Tack mina älskade barn för all kärlek ni visar mig.

fredag 17 oktober 2014

Och så blir man så rädd

Rädd att förlora, rädd att brinna, rädd för att bli sviken, lurad, övergiven, igen.

Rädd att älska.

Ja jag är rädd men ändå inte mer rädd än modig så ja jag vågar hoppa, igen.

Det finns inget annat, så enkelt är det, eller så svårt.

onsdag 15 oktober 2014

Konsten att åka tunnelbana i Barcelona


Åkte till Barcelona med nyaste kärleken, eller det var nog när vi reste hem som jag började tänka på honom så. 
Resan var ett slags test (från min sida i alla fall) lite må det bära eller brista.

Och som det bar ! 

Det var en magisk drömlik resa på många sätt men den började verkligen med en extrem prövning.

Vi klarade inte av att åka tunnelbana. På riktigt. Två oerhört resvana människor som båda har varit i Barcelona flera gånger lyckades åka åt fel håll två (!) gånger på vägen från flygplatsen till hotellet vilket betyder släpandes på packning och aningen för varmt klädda eftersom det i vissa delar av tunnelbanan är typ 35 grader varmt. 
Till slut skrattade vi bara helt hysteriskt, svetten rann i floder och allt var egentligen fruktansvärt jobbigt. Men vi skrattade, ingen av oss blev irriterad på den andra, en resa som skulle tagit 15 minuter tog över en timme. 

Ingen av oss förstod varför vi åkte tunnelbana överhuvudtaget, varför vi inte satt i en behaglig taxi.

Men sen kom vi fram och var som mest borta från varann i tio minuter när han gick till hotellbaren för en kaffe men kom tillbaka med koppen efter tio minuter och sa att han saknade mig så mycket att han inte stod ut. 

Ja jag vet att förälskade människor är outhärdliga och att läsa om det blir än mer outhärdligt men nu är det så här det är. 

Och jag är glad och lycklig och tänker att jag är så värd det !

tisdag 14 oktober 2014

Livet vänder

Jag får uppleva förälskelse igen, närhet, lycka.
Jag är förundrad över livet.
Hur det fortsätter, hur jag fortsätter, lever, upplever.



söndag 5 oktober 2014

Insikt

En man jag mötte i våras och som gjorde ett starkt intryck på mig kom att betyda särskilt mycket när min relation rämnade helt i början på maj. 
Djup vänskap blev mer, blev längtan, sinnlighet och passion. 
Men avståndet var stort på många vis. 
Vi var inte i fas. 
Jag längtade efter något hållbart, något som kunde kännas tryggt i min så överföränderliga värld. 
Han hade ett 30 år långt förhållande bakom sig och ville bara andas frihet och självständighet. 

Så det bleknade, falnade eller vad man nu vill kalla det.

Dock skulle vi på samma golfhelg.

Kontakten har funnits hela tiden, blinkningarna likaså.

Och vi var där, kontakten innerlig och fin men det är då jag kommer till insikten som möjligtvis ni andra har sedan lång tid. 

Jag kan välja och jag kan välja bort. 
Jag vet vad jag vill ha och jag tänker faktiskt se till att få det.

Och jag tänker inte slarva med mig själv på vägen dit.

Så han fick sova ensam i sitt rum trots alla sina inviter till mig. 

Och jag slarvade inte bort något alls.


Måste packa upp och packa om

På alla sätt och vis.
Både bokstavligen och bildligt.

En underbar helg med golf, god mat, goda vänner och många skratt.
Väskor som måste packas upp och packas om till i morgon när flyget till Malmö går för en jobbresa på några dagar.
Någon jag inte ens hunnit skriva om var med på golfhelgen och jag kom till såna hisnande insikter att jag knappt vet var jag ska börja.

Men jag packar upp och om och livet är just nu på väg att bli helt fantastiskt !