lördag 30 juni 2007

Vad betyder det egentligen ?

Mer självplågeri.

När han säger att han inte är mogen för en relation och att han skulle behövt varit själv längre.

Betyder det bara helt simpelt att han fortfarande tycker att det är så kul att vara ute och flirta med alla olika tjejer, betyder det att han vill ha friheten kvar att träffa så många han bara hinner med ?

Eller kan det också betyda att förväntningar och krav tornar upp sig och lägger en skugga över kärleken som man inte kan hantera.

Jag tror knappast att jag får ett ärligt svar om jag frågar så varför ska jag fråga och skulle jag verkligen vilja ha det första svaret ?

fredag 29 juni 2007

Inte mogen ??

Och efter den midsommaren, efter att ha släpat med mig till sin hembygd, presenterat mig för föräldrar, syskon och gudvetvad.
Tvingat mig att bo i ett omodernt torp hela helgen.

Fyra dagar senare levererar han klyschornas klyscha "jag är nog inte mogen för en relation".

INTE MOGEN ?

För helvete karldjävel, du ska snart fylla 50 år !!!! Inte mogen ??

Ja ok ok jag vet, jag vet så väl, alla dess ryggsäckar vi bär med oss i livet, allt som triggar igång oss, allt vi inte klarar av längre för att de väcker minnen vi inte vill ha.

Sorgligt är det och ledsen är jag.

Mest förundrad över hur fort det gick utför liksom.

Hur kunde kärleken bara självdö på så kort tid.

Ägnar mig åt självplågeri och läser gamla ljuvliga sms, tittar på bilder från Paris, blundar minns allt det sockersöta.

Och förstår som vanligt ingenting.

Nu ska jag dricka vin och gråta en stund, som tur är kommer bästa väninnan snart hit och pratar lite.

söndag 24 juni 2007

För helvete !!!

Ger snart upp på er män !!!

Fan i helvete så trött jag är på all denna galenskap, på all denna dj-a oförmåga.

Sonen ringer exet idag, jag hör exakt vad han säger, han är bestämd; "ja alltså det är nu idag för sen kommer du inte att kunna träffa mig på 4 veckor..." och jag tänker i mitt stilla sinne att min son är en tuff kille som vet vad han vill.

Exet är alltså inte hans biologiska far men det är hans styvpappa sen 9 år tillbaka.

Nu för en stund sen kom han hem igen, minst sagt ganska stukad, exet hade gått iväg och ätit med en polare, visserligen frågat sonen om han ville följa med men det ville han ju inte så han stannade hos exet och kollade på TV, MEN är det nån av mina kvinnliga läsare som INTE
förstår att sonen var sårad och faktiskt bara ville umgås med exet och inget annat.

Och inte bara det utan nu hade exet plötsligt kommit på (efter sådär nästan ett år) att han fortfarande hade nycklar hit och SKICKAT DOM MED SONEN, dj-a idiot, han hade kunnat lämnat dem till mig istället.

Är det krig dom vill ha ??

Ännu en midsommar

Orkar jag verkligen ?

Gå in i en ny relation med allt omkring som ovillkorligen kommer med på köpet.

Tänk förr; då, när det handlade om att träffa nåns föräldrar, ja kanske nåt syskon men det var ju sällan nåt jobbigt.

Nu; då ska det träffas barn, exfruar, föräldrar, syskon och DERAS familjer och så alla vänner med medföljande familjer och ex och gud vet vad.

Nää kan man inte slippa allt det där ?

Jag vill ha en man i mitt liv men jag vill inte ha hela hans gamla liv på köpet.

Men så står dom där på kö, alla som ju "absolut vill träffa den där nya kvinnan i hans liv".

Och om jag säger nej jag vill inte, hur tolkas det då ?

Om jag vänder på det och han inte skulle vilja träffa mina vänner.

Det skulle ju kännas jättekonstigt, som om han inte menade allvar med mig och jag borde väl vara glad åt att han så tydligt "vill visa upp mig" för det är väl ett tecken om något att han verkligen tycker väldigt mycket om mig.

Hur blev det så här krångligt då ?

tisdag 19 juni 2007

Finaste sonen min

Måste ju komma ihåg allt det fina också.

Allt det särskilt fina med min son.

Han är en särskild sort, på gott och ont.

På gott är han en omtänksam liten kille med oceaner av kärlek.

I många beskrivningar av adhd så pratas det ofta om bristen på empatisk förmåga.

DEN har min son övat upp kan jag säga, eller så har han alltid haft den.

Idag har han köpt presenter till mig, bara sådär ändå.

Gulliga fina sonen min !!

måndag 18 juni 2007

Min son - en alldeles vanlig morgon

Ett exempel på hur sonen lyckas med att få mig på dåligt humör och ge mig en cementklump i magen.
Jag sitter vid köksbordet, äter frukost och läser tidningen.
Han slänger sig ner på en stol och säger "frukost".

"Det står framme, det går bra att ta själv"
"NEEJ, du ska"

Jag ignorerar. Då börjar han ta kort på mig med en digitalkamera och fyrar av blixtar i mitt ansikte, jag låter honom ta två kort och säger sen att det räcker.
Det är som att släcka eld med bensin att säga till honom att det räcker, vet inte varför jag alltid glömmer det.
Ett ställningskrig utbryter nu, han klickar och jag blir argare och argare.
Han byter strategi och vill lägga in bilderna i datorn NU, nej inte nu säger jag, jag äter frukost, du får vänta.
Då går han och börjar göra smörgås.
"Aj aj aj" skriker han och låtsas skära sig i fingrarna, när jag inte reagerar säger han "oj nu ramlar allt ner på golvet" osv osv osv.

Förstår ni upplägget ?

Jag ignorerar honom och han blir arg för att han inte får uppmärksamhet och driver allt längre och längre.

Det här är min son, han är 14 år, han har diagnosen adhd.

Det här är mitt liv.

lördag 16 juni 2007

Förnuft och känsla

När jag nu träffat någon så full av livslust, så full av energi och med en underbar livsglädje men som samtidigt har förmåga att vara allvarlig och seriös.

Hur kan jag då någonstans innerst inne vilja att han faktiskt ska släppa allt annat och bara vilja vara med mig, att han bara ska välja mig hela tiden och avstå allt annat ?

För det är ju sannerligen inte alls det jag vill.

Har ju nyligen lämnat en relation där det blev precis så, där jag hade en man lindad runt mitt lillfinger, en man som var beredd att göra precis vad som helst hela tiden om jag bad om det.

En man som var hemma nästan jämt, som inte hade någon livslust eller särskilt mycket energi, en man som totalt tråkade ihjäl mig.

Mitt förnuftiga jag vill ha en man som har ett eget liv, en egen vilja och en egen agenda.

Mitt känslomässiga jag vill som vanligt ha något helt annat.....

Mitt känslomässiga jag är ju ett litet barn som vill ha uppmärksamhet från morgon till kväll, som vill att någon ska se mig hela tiden, som vill att någon ska klappa mig på huvudet och applådera.

Hjälp !!

onsdag 13 juni 2007

Negativa besked

Ja så inihelvete.

Lovade mig själv idag att ikväll, ikväll ska du få gråta.
När du kommit hem och lagat middag, fixat allt som ska fixas DÅ ska du få lägga dig på sängen och släppa ut gråten, bara inte nu, inte nu med den där stroppiga dj-a idioten till personalchef framför dig.

DU SKA INTE GRÅTA NU !!!!!

Och jag inser ju att jag faktiskt tagit hästkliv framåt för jag klarade av det, jag klarade faktiskt av att få ett väldigt negativt besked utan att tårarna svämmade över ansiktet.
Och det var flera år sen jag klarade det.

"Jag gör en bedömning ur medicinsk synvinkel"

Din dj-a idiot, du är inte läkare, du känner inte mig, du är fan bara en dj-a bromskloss.

Usch så mycket hemska saker som fladdrade i huvudet på mig.

Nej just precis, jag fick INTE jobbet, inte för att jag inte är kompetent utan för att den där dj-a stroppen gör en medicinsk bedömning och anser att jag måste bevisa att jag är fullt arbetsför först.

Kanske skriver lite mer sen men just nu ska jag bara gråta.

måndag 11 juni 2007

Gråt i magen

Klarar inte av en relation eftersom jag inte klarar av den allra minsta antydan till avvisande.

Jag är inte egotrippad på något vis, jag är inte bortskämd eller så men jag är som ett litet litet barn när det kommer till att bli bortvald för något annat eller inte ens bortvald utan kanske bara aningen oprioriterad eller vafan jag vet inte.

Ledsen är jag hur som helst

Alldeles för mycket ledsen alldeles för ofta.

Så är det, så har det alltid varit.

Först skön förälskelse sen redan efter några månader kommer svartsjukan, oron, gråten, det ledsna, så varför i helvete ska jag ha någon relation ??

Så dj-a meningslöst.

Jag är helt enkelt inte glad tillräckligt mycket för att kompensera för all ledsamhet.

söndag 10 juni 2007

Söndagsfrid i villaområdet

Den finns ju inte.

Just nu bara hatar jag mina grannar som på en av årets varmaste dagar ska bygga sin nya altan.

Fy fan säger jag !!

Ungefär en gång var tredje minut skär ljudet av en sågklinga rakt genom mitt huvud och kropp.

Det spelar ingen roll vad jag försöker ägna mig åt, det ljudet slår till hela tiden.

Usch så obehagligt.

Dessutom måste jag lyssna på deras "puckoprat" också.

Japp nu är jag riktigt förbannad, så förbannad att jag tillåter mig kalla dem för det jag tycker men till vardags inte riktigt brukar släppa fram.

Herregud människor, varför pratar ni hela tiden när ni ändå inte har något att säga !!!

En god gärning

Nu har jag nyss gjort nåt som åtminstone får mig att må riktigt riktigt bra.

Sonen kom hem och hade fått köpa ett upphittat badkort (gäller till simhall mm hela sommaren) av en kompis som hittat det någonstans.
Min första reaktion var tveksamhet, jag tänkte direkt på den som tappat det men insåg samtidigt att det kanske knappast går att spåra ägaren.
Sen när jag får se det så STÅR DET JU ETT NAMN PÅ KORTET som alltså gäller för ett barn.

"Självklart måste vi lämna in det "
"Ja men jag har ju betalat för det "

Nu har jag precis spårat upp den lille killen via hitta.se och ringt hans mamma som blev jätteglad.
Hon hade ingen bil och frågade om jag kunde skicka det men eftersom jag har bil så erbjöd jag mig att åka över med det.
Jag vill betona att det är ju ingenting för mig, det kanske tar 10 minuter att åka dit, vad spelar det för roll ?

Det var så himla lätt att göra någon glad, att liksom göra det rätta och nu ska jag ringa till kompisen som hittade kortet och hade fräckheten att sälja det och berätta för honom.

Jag ska ta med mig sonen när vi lämnar kortet så att han verkligen får känna hur bra det känns att göra någon glad.

Det här blir en bra dag !

Uppdatering:
När vi lämnade tillbaka kortet så var familjen inte hemma men de hade satt en lapp på sin dörr med 50 kronor i hittelön. Det kändes lite konstigt, det var ju egentligen inte sonen som hittat det men å andra sidan var det ju vår förtjänst att det kom tillrätta. Helst hade jag inte velat ta emot det men förmodligen kändes det bra för den familjen att visa tacksamhet så jag behöll pengarna trots allt. Jag gav pengarna till sonen och han satt tyst hela vägen, jag såg att han var försjunken i djupa funderingar, förmodligen hade han själv lite svårt att reda ut alla turer i detta. Tror och hoppas att han lärde sig något viktigt på det här. Han var ju helt med på att vi borde lämna det till den som tappat det, det blev bara så krångligt för honom med hela historien.
Sen ringde mamman till den kille som sålt kortet och berättade att han var på väg till oss med pengarna plus en ursäkt och oj vad han såg dämpad ut när han kom.

lördag 9 juni 2007

Farligt farligt men härligt härligt

En bloggvän frågar mig i ett mail vad det är jag gjort som jag sannerligen inte skulle vilja att somliga fick veta om mig.

Tänker att om jag ska berätta så kan jag ju lika gärna göra det i bloggen eftersom det bara är hon och en till som vet vem jag är i verkligheten* och bloggväninna nr 2 blir nog inte särskilt chockad hon heller, hon är ju en cool tjej som dessutom varit med vid ett av de tillfällen jag tänkte berätta om.


Jag har tagit ut svängarna ganska rejält ibland.

Jag har vågat mig på sånt som mammor (och somliga väninnor också för den delen) varnar för.

En lördagnatt för några månader sen pratade jag med en kille på msn, vi hade aldrig träffats, vi hade bara mailat och chattat på nätet. Han skämtade med mig och frågade om han fick komma hem till mig om han tog med sig riktigt fin champagne. Javisst sa jag och skrattade. Då ringer jag efter taxi sa han. Menar du NU, sa jag...??

Ja herregud tänkte jag, varför inte.

Det fullkomligt slirade i huvudet och jag sa, ja kom hit då.

Och hur han tänkte kan man ju fundera på som hoppar in i en taxi utan att ha min adress, den får du efter vägen sa jag.

Vi bor väldigt långt från varann, minst 1000:- taxiresa ifrån.

Så han åker taxi till mig för 1000:- och har med sig superdyr champagne, han är hur trevlig som helst, han stannar här några timmar och åker taxi hem också, för han skulle spela match, japp så ung var han.

Det var en helt angenäm upplevelse, jag skäms inte för det men jag kan ju i efterhand tänka på allt som hade kunnat hända och ja jag vet att man bara inte får göra sånt.

Och ändå gör jag sånt, liknande händelser har hänt ett antal gånger, inte fullt så extrema som den här men ändå.

Och ärligt talat, inte en enda gång har jag träffat på nån idiot, allvarligt, jag har faktiskt bara träffat mycket charmiga och trevliga killar.

Saknar jag omdöme totalt ?

Som den gången när det var lite kallt och av en händelse kom det ett gulligt sms från en kille som jag inte heller träffat nån gång i verkligheten, vi sms:ade lite hit och dit, han ringde upp mig och frågade om han skulle komma och hämta mig, och jag kände att det skulle vara mysigt och sa ja.

Mitt i natten hämtade han upp mig vid Mariatorget med bil.

Förstår ni att jag borde vara glad för att jag lever.

På ytan kan det tyckas att jag är helt ömdömeslös men faktum är ju att jag ratat massor av killar som känts helt fel också, dom har aldrig fått mitt mobilnummer, ja förutom nåt enstaka misstag då.

Ibland har det varit möten som lämnat starka minnen, som den gången vid sjön, möten som inte bara stannat vid en enda gång utan som snarare varit inledningen på något. Något som kanske ännu inte har slutat.

Ja det var ett litet urval det.

*) inte riktigt sant, det finns fler...

På väg till jobbet


Bilden är inte den bästa men jag ville bara visa en del av min vackra bussresa till jobbet.

torsdag 7 juni 2007

Bästa företaget

tror jag att jag jobbar på.

Ja faktiskt känns det så ibland.

Inte minst nyss när jag läste programmet för höstens kick-off.

Nu kan jag ju inte avslöja några detaljer eftersom jag gärna vill fortsätta att vara anonym men det hade räckt med nån av programpunkterna för att ordna en kick-off och nu har vi ett späckat program som åtminstone på papper låter helt superkul.


Vi ska spela in film, sjunga, lyssna på känt popband och lite annat kul som jag inte vågar avslöja.

Jag längtar !!

LYCKLIG !!

Jag skulle kunna säga att jag är lycklig för att jag just nu har det så bra som någon människa kan ha.
Jag sitter på min altan med ett glas chardonnay och "Flickan som lekte med elden" som ljudbok i öronen.
Jag har just varit och minglat en stund på dotterns avslutningsbal i skolan och begrundat det faktum att min lilla flicka blivit stor OCH vacker så man tappar andan.
Som om det inte räckte är hon dessutom alldeles makalöst klok och smart och ja jag vet inte vad jag ska säga men med henne har det alltid känts som om hon var minst två år när hon föddes.

Hon blev utsedd att hålla tal under middagen och när hon läste upp för mig vad hon tänkte säga så rann tårarna på mig och jag tänkte att "jag hade inte kunnat formulera det där själv".

Så innerligt stolt över min vackra och kloka dotter !!

Dessutom har sonen haft två kompisar här och de har pratats och skrattats från övervåningen, äntligen säger jag, för det är mycket länge sen det hände, han är ju oftast lite ensam min son.

onsdag 6 juni 2007

Hultsfredfestivalen - goodbye !!

Det kommer inte att hända i år heller.

Trots att jag köpt biljett. Usch vilket slöseri, nu börjar jag bli lite trött på mig själv och alla mina bortslösade outnyttjade flygbiljetter, hotellbokningar och nu alltså en tredagarsbiljett till Hultsfred.

Det är ju inte så att jag badar i pengar och därför kan kasta dem omkring mig hur som helst.

Men ibland verkar det ju så.

Tricket heter fina guldkortet med nästan nolimit.....och gud så bra det går att boka biljetter hit och dit på nätterna när livet leker och allt är möjligt.

Så nu ska jag googla diverse artister och se var jag kan se dem istället i sommar, och ja just det, kanske boka lite biljetter då.

Köpte förresten Winnerbäckbiljetter, det missar jag ju inte.

Nån som vill köpa biljetten förresten ?

Säljer den billigt om jag inte bara ger bort den till nån behövande musiktörstande bloggläsare.

måndag 4 juni 2007

Alltid så djävla svårt

Ledsen hela kvällen.

Först för nån struntsak, förmodligen har jag dessutom bara missuppfattat det hela.

Sen ett samtal med exsvägerska 1 och jag inser att vi inte kommer att kunna behålla vår vänskap, det blir så konstiga lojaliteter helt klart. Hennes bror är mitt ex och han är ju så bitter så det vore konstigt om det inte stänkte över.

Exsvägerska 2 har jag kämpat så hårt för att behålla som vän men det börjar blir för tungt det också. Hon är exflickvän till MIN bror och han har väldigt väldigt svårt för vår vänskap.
För att inte tala om hans nya flickvän.
Puuh för alla jobbiga relationer man måste hantera hela tiden.

Vad är just nu inte tungt ?

Barnen har bråkat hela kvällen och nu sitter två kaxiga tonårstjejer i köket och pratar högljutt, sonen försöker vara med på ett hörn på sitt otroligt taggiga vis, det kan ju bara sluta på ett sätt.

Uppdatering: Det var bara för att jag kände mig så allmänt trött och nere som jag var beredd att ge upp vänskapen med exsvägerska 2, det ska jag förstås inte göra, då ger jag banne mig hellre upp min bror om han har så stora problem med vår vänskap. Han beter sig ju som en skitstövel mot henne och det kan han få göra på egen hand. Hon är en vän att värna om och när han snart får veta att hon och hennes barn ska bo här några dagar under sin flytt så kommer han att bli vansinnig och det skiter jag fullständigt i !!!!

Till någon jag känt

Jag blev intresserad av dig nästan på en gång när du skrev till mig, du hade på nåt sätt exakt rätt avvägning mellan lusten och skulden, mellan längtan och ursäkten.

Och förstås.....men DET vet du ju redan....att du skriver så fint och bra.

Men bara snygga ordvändningar faller ju också platt om det inte finns någon tanke bakom, en tänkt tanke.

Jag ville träffa dig redan innan jag sett någon bild.

Nån skrev att erotik sitter i hjärnan och kanske stämmer det extra väl på kvinnor, det vet jag inte, men på mig stämmer det oerhört bra.

Sen att jag tyckte att du var jättejättefin att titta på också...och mmm känna på.....och....oj nu löpte tankarna iväg igen.

söndag 3 juni 2007

Meningsfull sysselsättning ?

Nu har jag suttit och möblerat en lägenhet jag INTE har köpt.

Denna meningslösa sysselsättning har jag nu slösat säkert tre timmar på.

Jag har vandrat runt i huset och funderat över vad jag ska ha kvar och så.

Jag är världsmästare på att ägna mig åt sånt.

Inte så konstigt att jag aldrig har tid eller hinner med sånt jag borde.

fredag 1 juni 2007

KÄRLEK

Att inte vara nåns tidsfördriv.

Att inte vara nåns älskarinna.

Att inte vara nåns hemliga fantasi.

Att inte längre nöja sig med bara sex och en stunds närhet.

Att inte hålla till godo.

Att vara älskad.

Att ha någon som längtar, som tänker på mig hela tiden, som bryr sig om mig.

Det är kärlek på riktigt.

Mitt första barn som inte föddes 1985

Nike skriver om aborter och jag kastas tillbaka många år i tiden.

Närmare bestämt till 1985.

Jag har inte förlåtit mig själv än, kanske aldrig gör det.

Jag vet inte hur det ska gå till bara.

Hur gör andra ?

Går det verkligen att förlåta ?

Glömma går ju inte.

Och nu igen, ett barn fött 1985 som kommer att finnas i min närhet, en mamma som födde ett barn det året, en mamma som t o m är yngre än jag.

Så vad var min ursäkt ?

Min son med humor

Sonen säger "mamma kan du vara snäll och hålla tyst om det" apropå att jag alltså inte hade fattat vem Martin Lidberg var, jag trodde han var nån slags dansare men det visade sig alltså att han är brottare....med VM-guld, herregud så fel det blir ibland.

"Det kunde ju ha varit någon här nu som hörde dig, då hade jag ju fått gå med en plastkasse på huvudet...."