söndag 31 augusti 2008

Ensam mamma söker

Sonen och jag kollar tv när det dyker upp en trailer för programmet "Ensam mamma söker".

"Du borde ju vara med där" säger han plötsligt helt oväntat.
Jag blir stum och häpen. "VA ? Men tycker du det ? " är ungefär det enda jag får ur mig.

"JA du ÄR ju ensam " och så var det inte mer med det, tydlig signal från honom att mer än så behövde vi inte prata om det. Efter en stund var jag ändå tvungen att fråga "så du tycker att det vore bra om jag hade någon då ? ".

På den frågan fick jag ett trött "JA" och en blick som sa att jag fick sluta vara jobbig nu.

Lite senare berättade jag den lilla episoden för dottern och då säger hon "alltså mamma jag kommer inte ihåg men alltså visst berättade jag för dig att jag anmälde dig till det där programmet...? "

VA VA VA ??

Jodå hon hade skickat in mig med bild och allt.

Men det är klart att en något överårig ensam tonårsmamma inte var precis vad de ville ha i programmet och jag är faktiskt väldigt tacksam för det.

En sak är säker.

Mina barn har inte hittat min blogg eftersom de tror jag måste vara med i TV för att hitta nån !!

fredag 22 augusti 2008

Sandhamn calling !!

Bästa väninnan meddelar att hon sammanstrålat med en av våra bekanta från Sandhamn och att han tyckte vi borde ses allihop nån kväll snart.

Ja kära vänner, ni anar liksom inte hur mycket jag har undanhållit från er när det gäller Sandhamn, det hände bara för mycket på så kort tid och efteråt var jag på nåt sätt så uppfylld av att hockeyspelaren dök upp så allt kom ju att handla om honom, men så var det nu inte riktigt.

Första kvällen bokstavligen r a m l a d e vi ner i en båt på efterfest, ja alltså vi VAR inbjudna men när vi kom upp på båten så verkade det saknas några trappsteg nånstans och vi ramlade som sagt rakt ner.

Och det är ett mysterium hur så få människor kan spilla ut såna kopiösa mängder rödvin på så liten yta och så kort tid. Det var muggar som läckte, det var muggar som välte, det var flaskor som välte, det var kjolar som aldrig mer går att tvätta och det var fan en hel dj-a båt som behövde saneras.

Och det var inte bara rödvin, det var en hel hög med hamburgerkartonger som skulle bäras ut men som helt mystiskt tappades ut i hela båten och då tror jag att skratthysterin var på topp.
Och då spillde vi säkert ut lite mer rödvin.

Kvällen/natten/morgonen snarare avslutades med att jag fick nåt ryck och liksom flydde ut genom en pytteliten öppning i båtens kapell, snubblade runt, höll på att landa på båten bredvid.

Allt detta kan möjligtvis haft något lite att göra med att vi var lite berusade men obs bara LITE !!

Dagen efter var deras båt borta och vi blev inte förvånade, vi förstod nog att den måste in på sanering omedelbart och det kan ju hända att killarna var lite rädda för att de där galna brudarna skulle ramla ner där igen och gud vet vad som hade hänt då.

Men det gjorde nu inget för nästa kväll var en ny kväll, nya outfits, nytt matställe, nya drinkar och javisstja NYA MÄN.
På restaurangen där vi åt efter att jag hade försenat middagen med minst en timme eftersom jag var tvungen att byta kläder minst fem gånger, för den här kvällen skulle ju hockeyspelaren dyka upp lite senare, där befann vi oss plötsligt liksom delandes bord med ett gäng ytterst trevliga killar i helt lagom ålder och ja ALLT faktiskt.

Han som hamnat bredvid mig tyckte att jag såg ut att frysa och erbjöd sin tröja.
Jag insåg att det inte skulle se helt bra ut om mr hockey dök upp då och jag satt intill en trevlig och mycket snygg man med hans tröja på mig (det räckte så bra att han var snygg visade det sig senare).

Ok, sen dök min hockeyspelare upp och fick sitta med vid bordet en stund, lite märkligt var det ju, alla tittade på honom och undrade "hur hittade du honom ?", det såg nämligen ut som om jag gick in i baren i fem minuter och kom tillbaka med honom.

Mina söta väninnor fick festa vidare i natten med de trevliga männen, själv försvann jag.

Dagen efter åkte vi ut en sväng med deras superfiiina och mycket dyra båt.

Och det var en av höjdpunkterna på vår lilla resa, ut till obebodda klippor med små fina sandstränder och trevligt sällskap hade vi också.

Mannen med tröjan visade sig inte vara singel och aningen lite besviken blev jag, man kan ju undra hur besviken han blev då när jag liksom mitt i middagen plötsligt kommer med en ny kille till sällskapet.

Men som sagt nu sammanstrålade väninnan med en av killarna och fick då veta att mannen med tröjan nu är SINGEL !!

Och jag blev genuint uppiggad av detta vilket kändes alldeles oerhört skönt och befriande.

måndag 18 augusti 2008

Illamåendefasen

Eller nej så hette den ju inte, men det känns så !!!

Inledningsfasen heter det (tack Limited Edition )och det är alltså där man är illamående.

Det handlar om skillnad mellan män och kvinnor och kärlekens mystiska spel.
Ja det där spelet som JAG aldrig spelar.

Herregud var det verkligen jag som skrev det där ??

I texten om spelet hos Limited Edition står det att kvinnan lyfter på telefonluren för att kontrollera att den fungerar.

Här hemma skickas det sms mellan privat- och jobbmobilen, typ en gång i timmen....men suck.

Hur blev allt så här ??

Kan ju ha nåt litet med att göra att det efter en månads underbart fantastiskt umgänge liksom plötsligt dök upp nåt liten antydan om att mr underbara hockeyspelaren inte var riktigt så mycket singel som han och jag skulle vilja.

Illamående är ett understatement !!

söndag 10 augusti 2008

Lite mer Winnerbäck

Den här versionen av "Kom änglar" som han gör med Lisa Ekdahl är helt fantastisk.



Hugger i sten

Winnerbäck i mitt hjärta

Konserten igår på Zinken var magiskt bra.

En klyscha, jag vet, men nu har jag sett honom så många gånger att jag kan säga det.

Igår var fantastiskt.

Han avslutade själv på scenen och vi nästan grät när han sjöng "Hur ska jag gå hem när allt är så här....

Lyssna lite och njut


lördag 9 augusti 2008

Min son och en chokladbit

Hastigt blev det bestämt att sonen fick följa med en kompis och spela golf.

Jättekul för det har ju inte hänt på nåt år eller så.

Detta har nu tagit två timmar av mitt liv och försatt mig i ett slags stressberedskapsläge där adrenalinet pumpar i kroppen, hjärtat går på högvarv och jag har fått svårt att andas.

Ni tror kanske att jag är lättstressad eller nojig eller att jag har något annat fel men jag kan försäkra er om att jag har en ängels tålamod, är hårt prövad genom åren och har utvecklat ett antal strategier för att hantera min son.

Och ändå.

Så stjälptes allt av att jag gav honom två chokladkakor att ta med som extra energitillskott under rundan.

Jag tänker inte återge hela den diskussion som följde men den innehöll bl a en säkert 10 minuter lång utläggning om i vilket fack man kunde lägga dem, vad man ska göra om man inte äter upp hela, när under rundan det kan vara lämpligt, ska han bjuda ?

"- men mamma du kanske kunde berätta för mig hur DU hade tänkt att jag skulle äta chokladen ?"

Jag slog envist ifrån mig, sa gång på gång att han faktiskt fick klara av att hantera en chokladbit på egen hand.

Till slut fick jag ge upp eftersom paniken lyste i hans ögon och han sprang runt med chokladbitarna och la dem än här än där i huset, han var helt förvirrad av den där dj-a chokladen eftersom de inte ingick i något mönster han var van vid.

Så jag tog det där djupa andetaget jag inte längre kunde ta och gjorde ett litet upplägg för honom att följa.

Och jag gråter inombords över hur svårt hans liv är hela tiden och hur dj-a orättvist det känns att han drabbats av allt detta och att jag är den enda som finns där för honom.

söndag 3 augusti 2008

Sandhamn

Semestern tog ju fort slut.

Och vad har jag hunnit med förutom fantastiska middagar, hockeyspelare och altanbesök ?

Några helt magiska dagar i Sandhamn som faktiskt är något av det mest underbara jag upplevt i livet.

Vi var tre tjejer som tog oss till Sandhamn med reguljärbåten, alla har vi varit där tidigare men då med egen båt, men eftersom båten försvann med exet för oss alla så tänkte vi att det kanske var dags att skaffa ny båtägare och då var ju Sandhamn lysande.

Nej förstås, vi åkte inte alls dit av den anledningen, vi åkte dit för att vädret skulle bli toppen och vi var sugna på både sol och hav, party och lite fina båtar (ha !) att titta på.

Och vi fick ALLT och mer därtill.

Solen sken från en klarblå himmel, det var 30 grader varmt, havet glittrade och vi trippade omkring där i våra högklackade opraktiska (smala klackar fastnar i bryggan, inte snyggt !) men skitsnygga skor.

Vi ramlade ner i båtar där vi skrattade så magen fick kramp, vi åkte ut på havet i andra båtar, låg på öde öar och pratade allvar med alldeles förfärligt trevliga män i vår egen ålder.

Sen gjorde vi djupdykningar i den godisbutik som Sandhamn är på sommaren och kom upp med en och annan trevlig man (ähmm eller pojke kanske...).

Ja herregud, vi var totalt utmattade, absolut inte utsövda men fantastiskt lyckliga när vi åkte därifrån .

Och hockeyspelaren han tog taxibåt ut sent på lördagkvällen för att träffa mig och det var såå mysigt och onekligen känns det rätt bra med tanke på vad det äventyret kostade honom.
Går inte att komma ifrån att självkänslan då och då behöver fyllas på med lite sånt.