måndag 29 september 2008

Seg lördag övergick i partylördag

Nöjd med mig själv som omväxling.

Segade vidare i lördags, låg i soffan på kvällen och bara deppade.
Bästa väninnan försökte få med mig ut men nej, jag skulle envist ligga där och tycka synd om mig själv.

Så hände något, jag började kolla in Lena och Orups show på TV och efter ca 20 minuter började jag piggna till, efter ytterligare några låtar messade jag väninnan och sa att jag var på gång.

22.30 steppade vi in på lokala krogen där supersköna bandet Fantastic Four spelade och var bara så bra att lyssna på OCH så söta att titta på !!

Det blev helt enkelt en kanonkväll och dessutom dök den här gamla godingen upp och bjöd på drinkar och berättade hur fin han tyckte att jag var.

Nöjd med det.

Det skiljer ca 15 år mellan oss och på nåt sätt är det ju bekräftelse så det räcker för ett tag.

lördag 27 september 2008

Jag är en otålig idiot

Och just nu är jag så helvetes trött på mig själv.

Två idiotsms har just skickats till mannen som är den mest kärleksfulla man jag träffat på många år och som sagt saker som "du är den finaste människa jag träffat" och....nej ska inte genera er eller mig med fler citat.

Varför är jag så labil, varför kan jag inte luta mig tillbaka och bara leva på här och tänka att han finns, han finns, han tycker om mig och ibland händer det att vi kan ses.

Nej det räcker inte för mig och samtidigt vet jag att jag inte vill ha någon här hela tiden.

Vad är det för fel på mig som vill ha allt och inget samtidigt ?

Det finns kvinnor i min närhet som inte varit i närheten av en man på flera månader och kanske aldrig i hela sitt liv fått höra så vackra saker sägas till en, så varför är jag så här ?

Och sms:en som är skickade innehöll ord som "...blir galen...förnedrande...inte orka....avskyr...vill inte...tar mer än det ger...längtan...osäkerhet..."

Puuh, om jag var han skulle jag springa så fort jag kunde åt nåt annat håll.

Men han ringde istället.

Jag lyckades alltså inte skrämma bort honom, men snart så lyckas det nog.

Jag min otåliga dumma idiot.

Barnens pappa vill flytta in

Är helt matt nu.

Barnens pappa som jag skilde mig ifrån för hundra år sen ungefär och som varit en ständig källa till irritation, sorg och ilska genom åren.

Ja nu när jag letade länkar bakåt i mina bloggtexter så blev jag rätt låg av att påminnas om all skit han dragit med sig.

MEN.

Nu är han sjuk sen länge, utslängd från sambon, har ingenstans att ta vägen, är hemlös och utan pengar.

Det är så sorgligt för honom och allra mest för mina barn som självklart oroar sig.

Deprimerad ringer han till mig och bönar och ber om att få bo här några dagar.

När jag säger nej först så går han via dottern som nu är jättearg på mig och allt känns bara så dj-a hemskt, hur jag än gör blir det fel.

Men nu har jag ändå sagt att det är ok två kvällar, känns som att jag måste hjälpa till för att han inte totalt ska tappa fotfästet.

Vågar heller inte lita på att han tar hand om barnen för i såfall kunde ju jag fly till mitt "hemliga rum".

Fan också.

Seg lördag

Skulle också vilja vara en sån där bloggare som skriver nåt i stil med "här sitter jag och dricker kaffe medan resten av familjen sover, har redan varit ute med hunden och kört en tvättmaskin och klockan är bara åtta"

Jag menar det verkligen för här hemma går jag aldrig upp frivilligt före resten av familjen, jag är den segaste som finns och det värsta är att jag inte njuter av det alls.

Om jag åtminstone tyckte det var skönt att ta det lugnt och slappa men det ger mig ju bara ångest.

Ångest över att jag har ett tråkigt liv där lördagar består i att sortera strumpor och glo på en dataskärm i jakt på nåt annat slags liv, vare sig det handlar om en ny lägenhet, en segelbåt eller en ny man. Allt finns ju på skärmen att drömma sig bort till. Och plötsligt är klockan 12 och det enda jag har gemensamt med de morgonpigga effektiva bloggarna är att jag har druckit kaffe och bloggat.

Vilket liv.

Snart har halva lördagen gått och jag har druckit kaffe, tog precis in morgontidningarna, japp flera stycken som ger mig ännu mer ångest när jag inte ens hinner läsa en halv om dagen.

söndag 21 september 2008

Jag och männen

Jag är ingen "femme fatale" , har alltid betraktat mig själv som ganska stel och lite halvpryd i sociala sammanhang (sen att jag inte är det i bloggen eller privat är en annan sak) men jag börjar sakta men säkert bli sådär skönt frispråkig, säger sånt jag aldrig skulle drömt om för bara ett par år sen. Jag har varit väldigt dålig på att flirta med män men oj vad jag övat upp mig på det.

Jag är inte snyggare än någon annan men jag märker hur jag drar till mig uppmärksamhet idag på ett helt annat sätt än för några år sen och jag tror att det är ett resultat av att jag bjuder på mig själv.

T ex igår vid middagsbordet så kom ämnet "hur man träffade sin partner" upp och när det blev min tur så sa jag med ett skratt "ja frågan är vilken jag ska börja med" och gjorde alltså helt klart för sällskapet att här satt en kvinna med lite erfarenhet. Och det märktes direkt på männen vid bordet att deras uppmärksamhet riktades mot mig. Jag fortsatte lite på temat och vågade vara lite mer öppen än de övriga och det drog igång en jätteskön diskussion där fler och fler vågade, särskilt männen förstås då.

Efter ett tag så var det vid bordet jag och fyra män som pratade, skrattade och hade supertrevligt, jag hade inte tänkt på att kvinnorna droppat av och när jag upptäckte det så ursäktade jag mig snabbt och gick iväg för detta var som sagt ett släktkalas och jag är inte den som vill vara orsak till några sura miner.

Men som sagt, för mig är det en revolutionerande förändring och livet är så mycket roligare nu när jag vågar lite mer i sociala sammanhang.

Pröva själva så ska ni få se vad som händer !

Det räcker inte för mig

"-Jag hade velat höra din röst i natt"

I mannen sista sms igårkväll skrev han att han var ledsen men att han inte kunde komma ifrån, ett av barnen hade just aviserat att han tänkte sova där.
Han skrev att jag gärna fick ringa när jag kom hem hur sent det än var.

Det gjorde jag INTE !!

Först gjorde jag som sagt något helvetes skitdumt och efter det kunde jag definitivt inte ringa honom.

Fortsatte sura gjorde jag och inte förrän vid 11 i dag skickade jag ett kort sms där jag bara skrev att det blev för sent för att ringa.

Då ringde han efter en minut och sa just det där om att höra min röst.

"-Men det räcker inte för mig" sa jag och kände mig ändå rätt vuxen som säger vad jag känner.

Nu är det ju inte så att jag ifrågasätter att han prioriterar sina barn, det gör jag helt ärligt inte alls men det är ju mer i den här historien som krånglar till allt.

"- Det är helt enkelt alldeles för mycket som du förväntar dig att jag ska förstå, det är en stor dj-a hög och jag har inte tålamod så det räcker"

Jag är medveten om att jag tar risken att stöta bort honom men jag är faktiskt beredd att ta den risken för nu har jag äntligen blivit så stor att jag inte bara accepterar det jag får, jag vill ha mer och får jag inte det så är jag beredd att gå vidare.

Shit så vuxet det lät.

Kanske är det sant, kanske börjar jag bli lite vuxen ändå.

Tråkig helg

Fredagkväll; Istället för att gå på aw (som sen enligt rapport blev hur kul som helst) så valde jag att vara duktig, tränade, åt middag med sonen och.....tittade på tv-pucken, ja en riktig helkväll.

Lördagkväll; 50-årskalas med släkt som jag träffar en gång vartannat år ungefär och inte har mer gemensamt med än så. Festen började kl 17 och redan där borde man ha förstått vad det innebär. Just det, hälften barn och hälften pensionärer. Gud vilket party !

Kvällens sms gick mellan mig och mannen som kanske kanske kanske kanske kunde ses senare.

Till slut tröttnade jag på det och gjorde något helt idiotiskt, så dumt att jag inte ens tänker skriva det här.

Igår kändes det som ett bra sätt att hävda mitt oberoende men idag känns det bara som en bekräftelse på att jag är helt dj-a dum i huvudet.

Singel eller inte - det minsta problemet

Lite uppgivet konstaterar jag att det stora hindret för att träffas inte är hans något tveksamma singelskap utan snarare det stora engagemanget i barnen och deras liv.

Jaha.

Och vad slags man vill jag ha då ?

Nån som skiter i sina barn och träffar mig istället ?

Nej självklart inte men det här är bara för dj-a omöjligt.

Otålig är mitt förnamn, bråttom mitt efternamn, lika bra att inse att den som inte springer lika fort som jag hamnar bakom mig och finns inte kvar i synfältet.

Varför jag har så bråttom med allt vet jag inte ens själv.

söndag 14 september 2008

Lyckligt lottad !

Det slår mig plötsligt när jag står i duschen att jag är en väldigt lycklig människa, eller i allafall en lyckligt lottad sådan för vem orkar gå omkring och vara lycklig jämt egentligen.

Lyckligt lottad.

Jag gillar det uttrycket och när jag tänker på det så ser jag ett långt pärlband av bra saker i mitt liv, positivt tänkande är inte överskattat, det funkar ju !!

Jag är närmare 50 än 40 och har en man i mitt liv som tycker att jag är den vackraste kvinna som finns, både på insidan och utsidan.

Hur kan jag ens tänka tanken att låta honom försvinna ur mitt liv ?

Det tänkte jag nämligen senast igår när ett missförstånd gjorde att jag nästan raderade honom ur min telefonbok för att han stängt av mobilen och inte var anträffbar.

När han sen stillsamt påminde mig om vad han hade gjort och att han kvällen innan noga berättat för mig vad han skulle göra så skämdes jag lite och förbannade mig själv som lät så mycket energi slösas på nåt helt onödigt.

Så han åkte inte ur telefonboken han åkte hit istället, hem till mig kanske för att inte låta sig utkonkurreras av såna som Martinträdgård.

Jag är lyckligt lottad på så många andra sätt också, mindes mitt inferno av gråt och vanmakt när sonen fick byta skola i vintras efter att ha blivit mobbad, tänker att det blivit ganska bra för honom, han har en ny kompis, han är inte så ensam jämt.

Ja lycka är väl ett för stort ord men frånvaro av olycka kan vara en väldigt bra känsla för den som inte varit så bortskämd tidigare.

Lyckligt lottad kanske just för att jag kan känna glädje över små saker.

Som att tvättmaskinen är lagad och gräsmattan är klippt och det var mig han åt frukost med idag.!!

lördag 6 september 2008

En Martin i trädgården

Det har jag just nu.

I min telefonbok står han som "Martinträdgård", visst låter det fint.

Han ÄR fin, tror han ska få flytta in här faktiskt.

Han är här för att klippa buskar, fälla träd och allmänt snygga till den här djungeln jag bor i.

Det var ju bra nog men när han kom och jag ursäktade mig lite och sa att min gräsklippare är trasig och jag har inte hunnit laga den....(nej jag fiskade inte alls !!) så sa han "jag kommer hit i veckan och tar med mig en gräsklippare och ordnar det), då blev jag nästan kär.

Som sagt han ska få flytta in här om han vill.

Det känns så himla trevligt att gå omkring härinne och ha honom därute i trädgården, sådär som det ska vara, eller hur ?!

Har lust att sms:a mannen och tala om att jag nog låter Martinträdgård flytta in här om han inte skyndar sig att ordna upp sitt liv men då kommer jag ju på att han inte har telefonen på överhuvudtaget för att just inte riskera att få olämpliga sms eller telefonsamtal och då känns fan ingenting roligt längre.

Och jag vet, jag vet, ni behöver inte säga till mig att jag är lost in nåt hopplöst och att så många kvinnor före mig har försökt sig på samma omöjliga resa. JAG VET !! Promise.

Gråtmorgon

Har jag haft i dag.

Den är inte slut än.

Det började med att jag gick upp i morse, hämtade tidningen och konstaterade att sonens cykel blivit stulen över natten.

Då blev det för mycket eftersom dagen redan var inplanerad på såna fantastiska nöjen som att; ta loss slangen till tvättmaskinen för att se efter om det är stopp där som en möjlig förklaring till att pumpen inte fungerar och jag inte har kunnat tvätta på en vecka, försöka få in gräsklipparen i min lilla bil och köra den till en reparatör, något jag borde gjort för två veckor sen, nu är det nog smartare att åka och köpa en dj-a lie.

Så jag grät en skvätt, dottern kom ner och av någon idiotisk anledning tog jag ut lite frustration på henne genom att indirekt beskylla henne för att vi bor i ett hus överhuvudtaget och inte i en lägenhet.
Då sprang hon gråtande upp på sitt rum och där sitter hon nu och vägrar öppna dörren för mig.

Drack kaffe och försökte distrahera mig genom att läsa lite bloggar men i mitt sinnesmod så blir allt bara ytterligare skäl till att gråta; Limited Edition skriver om att vara kallhjärtad, då gråter jag lite över att det inte är jag som får äta frukost med han som just nu måste kallas mannen i mitt liv och som jag borde stänga av men inte kan för att han är den mest kärleksfulla man jag träffat på många år (kanske någonsin) och som stundtals gör mig väldigt lycklig om än inte hela tiden.
Läser hos Ankan om döda middagsgäster och gråter över min pappa som jag fortfarande saknar så fruktansvärt mycket.

Christina skriver om sin andra kräftskiva på kort tid och jag konstaterar att jag inte blivit bjuden på någon sån på flera år och tycker gränslöst synd om mig själv som är så ensam och ynklig.

Fast nu börjar nästan självömkan plana ut lite, gråten har lugnat sig, jag börjar försöka tänka lite på allt som jag HAR istället.

Tänker en stund på min bästa väninna och hur hennes liv ser ut just nu och då skäms jag lite över mitt gråtande och självömkande.

VAD är prylar som försvinner och går sönder jämfört med ett barn som går sönder och som man inte vet var man ska lämna in, som inte går att laga, inte går att köpa nytt, fylla på , byta ut eller slänga bort.

Fast glad är jag inte och jag vet ju inom mig att jag egentligen inte gråter över gräsklippare eller tvättmaskiner.

Jag vet så väl att när man vågar älska någon så blir man också sårbar.

måndag 1 september 2008

Mamma Mia

...here we go again...

Åh gud vilken film !!

Har ni inte sett den så gör det NU !

Jag var absolut lycklig där jag satt i nästan två timmar.

Kanske kanske kan lyckan ha haft lite att göra med den jag var där med.

Det var en stund av absolut närhet och lycka med honom.

Vi har inte haft så många såna, det har varit mest illamående faktiskt.

Men jag är ok, helt ok och nästan lite lycklig mitt i allt detta vansinne.