Det räcker inte för mig

"-Jag hade velat höra din röst i natt"

I mannen sista sms igårkväll skrev han att han var ledsen men att han inte kunde komma ifrån, ett av barnen hade just aviserat att han tänkte sova där.
Han skrev att jag gärna fick ringa när jag kom hem hur sent det än var.

Det gjorde jag INTE !!

Först gjorde jag som sagt något helvetes skitdumt och efter det kunde jag definitivt inte ringa honom.

Fortsatte sura gjorde jag och inte förrän vid 11 i dag skickade jag ett kort sms där jag bara skrev att det blev för sent för att ringa.

Då ringde han efter en minut och sa just det där om att höra min röst.

"-Men det räcker inte för mig" sa jag och kände mig ändå rätt vuxen som säger vad jag känner.

Nu är det ju inte så att jag ifrågasätter att han prioriterar sina barn, det gör jag helt ärligt inte alls men det är ju mer i den här historien som krånglar till allt.

"- Det är helt enkelt alldeles för mycket som du förväntar dig att jag ska förstå, det är en stor dj-a hög och jag har inte tålamod så det räcker"

Jag är medveten om att jag tar risken att stöta bort honom men jag är faktiskt beredd att ta den risken för nu har jag äntligen blivit så stor att jag inte bara accepterar det jag får, jag vill ha mer och får jag inte det så är jag beredd att gå vidare.

Shit så vuxet det lät.

Kanske är det sant, kanske börjar jag bli lite vuxen ändå.