Barnens pappa vill flytta in

Är helt matt nu.

Barnens pappa som jag skilde mig ifrån för hundra år sen ungefär och som varit en ständig källa till irritation, sorg och ilska genom åren.

Ja nu när jag letade länkar bakåt i mina bloggtexter så blev jag rätt låg av att påminnas om all skit han dragit med sig.

MEN.

Nu är han sjuk sen länge, utslängd från sambon, har ingenstans att ta vägen, är hemlös och utan pengar.

Det är så sorgligt för honom och allra mest för mina barn som självklart oroar sig.

Deprimerad ringer han till mig och bönar och ber om att få bo här några dagar.

När jag säger nej först så går han via dottern som nu är jättearg på mig och allt känns bara så dj-a hemskt, hur jag än gör blir det fel.

Men nu har jag ändå sagt att det är ok två kvällar, känns som att jag måste hjälpa till för att han inte totalt ska tappa fotfästet.

Vågar heller inte lita på att han tar hand om barnen för i såfall kunde ju jag fly till mitt "hemliga rum".

Fan också.