lördag 6 september 2008

Gråtmorgon

Har jag haft i dag.

Den är inte slut än.

Det började med att jag gick upp i morse, hämtade tidningen och konstaterade att sonens cykel blivit stulen över natten.

Då blev det för mycket eftersom dagen redan var inplanerad på såna fantastiska nöjen som att; ta loss slangen till tvättmaskinen för att se efter om det är stopp där som en möjlig förklaring till att pumpen inte fungerar och jag inte har kunnat tvätta på en vecka, försöka få in gräsklipparen i min lilla bil och köra den till en reparatör, något jag borde gjort för två veckor sen, nu är det nog smartare att åka och köpa en dj-a lie.

Så jag grät en skvätt, dottern kom ner och av någon idiotisk anledning tog jag ut lite frustration på henne genom att indirekt beskylla henne för att vi bor i ett hus överhuvudtaget och inte i en lägenhet.
Då sprang hon gråtande upp på sitt rum och där sitter hon nu och vägrar öppna dörren för mig.

Drack kaffe och försökte distrahera mig genom att läsa lite bloggar men i mitt sinnesmod så blir allt bara ytterligare skäl till att gråta; Limited Edition skriver om att vara kallhjärtad, då gråter jag lite över att det inte är jag som får äta frukost med han som just nu måste kallas mannen i mitt liv och som jag borde stänga av men inte kan för att han är den mest kärleksfulla man jag träffat på många år (kanske någonsin) och som stundtals gör mig väldigt lycklig om än inte hela tiden.
Läser hos Ankan om döda middagsgäster och gråter över min pappa som jag fortfarande saknar så fruktansvärt mycket.

Christina skriver om sin andra kräftskiva på kort tid och jag konstaterar att jag inte blivit bjuden på någon sån på flera år och tycker gränslöst synd om mig själv som är så ensam och ynklig.

Fast nu börjar nästan självömkan plana ut lite, gråten har lugnat sig, jag börjar försöka tänka lite på allt som jag HAR istället.

Tänker en stund på min bästa väninna och hur hennes liv ser ut just nu och då skäms jag lite över mitt gråtande och självömkande.

VAD är prylar som försvinner och går sönder jämfört med ett barn som går sönder och som man inte vet var man ska lämna in, som inte går att laga, inte går att köpa nytt, fylla på , byta ut eller slänga bort.

Fast glad är jag inte och jag vet ju inom mig att jag egentligen inte gråter över gräsklippare eller tvättmaskiner.

Jag vet så väl att när man vågar älska någon så blir man också sårbar.

1 kommentar:

Maja sa...

Du är en mycket klok kvinna! Kram Maja