Nike skriver om aborter och jag kastas tillbaka många år i tiden.
Närmare bestämt till 1985.
Jag har inte förlåtit mig själv än, kanske aldrig gör det.
Jag vet inte hur det ska gå till bara.
Hur gör andra ?
Går det verkligen att förlåta ?
Glömma går ju inte.
Och nu igen, ett barn fött 1985 som kommer att finnas i min närhet, en mamma som födde ett barn det året, en mamma som t o m är yngre än jag.
Så vad var min ursäkt ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra att du plockar fram det där...Glöm inte att det givit dig tankar och någon slags insikt som du inte hade fått om inte du tog det där beslutet 1985. Det var säkert något du skulle lära dig Tricky. Du gjorde inget fel. Det var då, glöm inte att du var en annan, i en annan situation.
Tack Nike.
Det behövs verkligen.
Ja jag önskar att jag pratat mer om det då, då när allt hände.
Men det gick absolut inte, jag bara stoppade undan allt och på en direkt fråga från läkaren som frågade hur jag mådde så sa jag bara "bra" och log snällt som den ytterst väluppfostrade flicka jag var, alltid så angelägen om att vara till lags.
Så många gånger jag tänkt att självklart mådde jag inte bra, hur kunde hon som skulle föreställa ett proffs verkligen tro på det ?
Skicka en kommentar