Mina två bästa vänner med namn som börjar på M har levt ungefär samma liv som jag under flera år, växlat mellan singelliv och en mycket komplicerad relation med en skitstövel.
Vi har skrattat och gråtit, förbannat och tvivlat.
Hur många gånger har jag inte hört mina kära vänner säga saker som "jag tror inte jag kan bli kär längre"
Och nu, nästan samtidigt, är vi alla kvittrande kära i vad som faktiskt verkar vara bra män, män utan vidhäftande fruar eller sambos eller önskan om barn eller något annat ogenomförbart för oss som numera fyllt 50 allihop.
Män som inte verkar leva vare sig dubbelliv eller ha minst tre olika mobiltelefoner.
Män som mer än gärna kramas på öppen gata, bara det.
Män som pratar framtid.
Och jag är så glad för mina älskade vänners skull, för hur de jobbat ihop till sin lycka och hur jag nog också har gjort det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar