Vi pratade i telefon hur länge som helst ikväll.
Först blev det en massa nonsensprat om barn och jobb och gud vet allt.
Men jag styrde samtalet och vågade fråga de svåra frågorna, jag är så himla stolt över mig själv för det.
"Jag behöver veta om du vill ha mig kvar i ditt liv ?"
Svaret var ett absolut JA med stora bokstäver och sen en lång utläggning om hur tufft allt varit ett tag och hur han såå mkt förstod att jag varit ledsen.
Jag gav mig inte så lätt, jag satte ingen press, ställde inga krav men jag vågade fråga honom om tankar och känslor och han svarade rätt hela tiden.
Men det var ett långt samtal och jag kände hur mycket jag saknat att prata med honom om allt i livet, att han faktiskt är en man jag kan prata med på ett lätt och djupt sätt samtidigt.
Och att jag faktiskt skulle kunna älska honom.
Det var som bomull kring hjärtat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Betyder detta att du kommer att lämna klubben honey?
*S* nej då....jag har simultankapacitet minsann.
Det var tur för dig det. För det finns bara ett sätt att ta sig ur klubben.
Samma sätt som man tar sig in då ?
Du har fattat precis.
Fast du kom ju in ändå. Stackare ;-)
Hmm...ja det var ju dumt, kan man hoppa ut och in liksom ?
Du, det var ingen tokig idé. Du är inte så korkad som du påstod trots allt.
Du är fortfarande med va?
Skicka en kommentar