Han håller hårt i min hand samtidigt som han kör.
Vi är båda tysta.
Det räcker att han kramar min hand, ibland betyder det mer än alla ord.
-------
Jag sitter vid bordet på restaurangen och ser sorgen i hans ögon när han beskriver hur han inte vill vara i livet där han är just nu men ändå inte har makten att förändra det.
Sen men inte än.
Jag hör honom beskriva hur lycklig han varit med mig, de stunder vi haft, vår närhet.
Hur han inte klarar av att hantera det och stänger av mig till och från, inte orkar ha mig på näthinnan där mitt i det liv han inte vill vara i.
Jag hör honom säga att "så här kan vi inte ha det, det sista jag vill är att såra dig eller göra dig ledsen", jag svarar att "om jag ska säga det jag vill så kommer jag att börja gråta så det gör jag inte".
Då går vi till bilen istället och det är då han håller min hand hårt, länge länge.
När vi stannar så håller vi om varann och vi vet båda två att vi är kvar hos varann, hur svårt det än är så är vi kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kvinna! Nu maste det racka med trassel, du har fatt nog. Du kan inte fortsatta sa har! Maste tanka pa dig sjalv, det rosa pa utsidan, inte det svarta pa insidan. Ar i England darav de underliga bokstaverna...
Kram gumman.
Nej jag har inte fått nog.
Jag kan nog uthärda mycket mer än det här.
Jämfört med mitt förflutna är detta inget alls.
Du har verkligen mycket kärlek i dig och det kommer på något sätt att bli rätt. Kolla bara nästa gång att han är fri på riktigt!! Det är nog en grundförutsättning. Du skriver så himla fint och jag känner igen som alla andra.
Kram,
Peter
Men vad är hans problem? Om han älskar dig, varför har han behov av att stänga av dig? Varför kan han inte hantera relationen?
Skicka en kommentar