Sonen står på balkongen och ticsar.
Absolut ingen i huset missar det.
Han hoppar, han slår i räcket och väggen så hela huset skakar.
Grannar kommer ut och frågar vad som händer.
Och jag kan bara tänka att snart hoppar han, snart hoppar mitt älskade barn för att han inte orkar leva med de där djävla ticsen längre.
Hata.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sänder många varma kramar till dig.
kram kram M
Det är för mycket bara. Stackars kille. Har någon föreslagit medicin? Jag vet att det är svårt att få det att funka och att många tycker det är onödigt eller verkningslöst men det finns ju ändå de som fått hjälp av det...
Skicka en kommentar