Ja det är väl inte så oväntat.
Långtifrån första gången.
Snarare är det nog så att jag gått mer i terapi än de flesta jag känner...och ändå är jag inte mer hel än så här.
Sorgligt som fan är det och nu har jag surfat runt på olika sidor i jakt på en parterapeut men plötsligt känner jag ett sånt sug efter att få gå själv, att få hela mig själv, att få stopp på det där blödande hjärtat och de svarta djupa hålen i själen.
Kanske är det inte alls min relation jag ska rädda.
Kanske är det mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Länge sedan jag läste din blogg, så jag är inte ett dugg uppdaterad på ditt liv. Men visst måste man börja med sig själv innan man kan gå i parterapi. Bland annat fick jag lära mig att se mig själv från ett kvinnligt perspektiv i ljuset av mina egna tillkortakommanden. Jättebra! Men hjälpte det?
Skicka en kommentar