Han och sonen var här och vi träffades lite kort inför resan....
MYCKET märkligt möte.
Allt var som vanligt, vi skämtade med varann, vi var varma, kärleksfulla, ja allt var exakt som det brukar.
Han såg på mig med sina varma vackra kärleksfulla ögon och allt bara svindlade i huvudet på mig.
Jag menar INGET var annorlunda, inget var konstigt, ja förutom den lilla detaljen att vi inte längre är ihop och att han har en ny kvinna (åtminstone vill han ju det), något som känns totalt obegripligt när jag känner hans blick på mig.
Hur hur hur ser han på henne då ?
Och hur ser jag på honom ?
Med ömhet men inte åtrå, ja så är det, jag inbillar mig inte det.
Känns som en gammal kärlek, en kärlek där passionen övergått i vänskap men saken är ju att vi aldrig haft den sortens passion.
Men på nåt märkligt sätt så kändes det precis som vanligt med honom, som om jag gärna skulle sträcka ut handen och smeka honom på kinden, titta in i de där ofattbart kärleksfulla ögonen och le bara. Men ingen längtan efter mer även om det självklart har känts bra när han rört vid mig så har jag liksom aldrig längtat efter just det.
Blir så förvirrad av allt detta, vad har jag känt för honom, egentligen ?
En djupare form av kärlek utan sexuell åtrå eller har jag bara drunknat i den där utstrålningen han har ?
Nej för guds skull, lägg av tramset om djup kärlek, aldrig, det var det inte.
Barnsliga jag hade bett bästa väninnan att sms:a några gånger när han var här, mobilen pep till och när det tredje kom på mindre än 20 minuter så var han klart störd av det.
Tänker mycket på vad Visionary Soul skrev i kommentaren till förra inlägget.
Ja, vad vill jag med den här mannen ????
Jag tror märkligt nog att jag är mer klar med honom än han är med mig.
Och JA, jag ser verkligen fram emot resan, jag tycker så mycket om att vara med honom, skratta med honom och just det kommer jag att få göra en hel vecka.
Men helt ärligt, jag längtar inte efter honom som min älskare, nej inte alls.
Jag tror det här blir bra, riktigt bra t o m.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag följer den spännande fortsättningen.. så det blir resa av?
/como
Ja det blir resa, vi satt här vid mitt köksbord igår och pratade vi och våra barn, om vad vi ska göra när vi kommer dit, vi skrattade och log mot varann och ingen som såg oss skulle ha trott annat än att vi var ett kärlekspar.
Sa han nåt om vad hon tycker om er resa?
"Hon" kom liksom aldrig upp som samtalsämne, vi aktade oss väldigt noga för att beträda nån som helst minerad mark. Jag har ingen aning om hur den relationen är, jag bara anar men vet som sagt inte.
Skicka en kommentar