Sorgligt att inte du saknar och längtar längre.
Så svårt att vänja sig vid.
Hur kunde du sluta med det bara, så där över en natt nästan.
Var det när du kom på att din längtan egentligen handlade om någon annan men hade fastnat tillfälligt på mig ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Burr!
Jag verkligen lider med dig Tricky.
Den där obegripliga känslan, Varför?Vad hände?
Känslan av att ha blivit lurad.
Män hävdar ofta att dom är enkla varelser...
Men är det verkligen så , är dom oftast inte helt obegripliga?
Tänker på dig och hoppas att du böjar må bättre.
Ja det här är så svårt att förstå, just den ohyggligt snabba vändningen och den var verkligen snabb, det håller han också med om.
Försöker tänka att jag skulle vara mer bekymrad över mig själv om jag var han. Dvs hur ska han kunna lite på sina egna känslor. Jag har nog bättre kontakt med mina och på nåt sätt är det en tröst.
Skicka en kommentar