Funderar faktiskt på det.
Jag VILL att han ska se att det jag sa till honom faktiskt stämmer, jag vill att han ska se vad jag var för slags människa när vi träffades.
Varför vill jag det ?
Det vet jag faktiskt inte riktigt.
Nån som har en idé ?
Tänker att det är nåt slags behov av upprättelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kära du... nu har jag ju lite dålig koll på hur länge ni var tillsammans, hur länge sedan det tog slut, hur "allvarligt ihop" ni var och sånt... så du får ta mitt råd med en nypa salt och den brasklappen.
Fundera en vända till på vad du egentligen vill med den mannen. Vill du ha honom kvar i ditt liv? Som partner, eller vän? Att han upptar dina känslor enormt mycket fortfarande, är tydligt. Annars skulle du inte bry dig om ifall han vet vem du var när ni träffades eller ej... Dessutom är frågan om han egentligen skulle känna annorlunda för dig om han visste hurdan du var innan? Är det det du önskar, kanske - att han ska upptäcka att du egentligen ÄR den där tjejen som han vill ha?
Försök att ta ett stort steg bakåt, känslomässigt... Titta på honom, på ert förhållande så som det var, utifrån, så mycket du kan. Kan du se om det egentligen finns några förutsättningar att ni kan bli ett par igen? Vore det bra för dig om ni blev det? I så fall, hur? Var så konkret du kan, och så ärlig du kan, med dig själv...
Om det är hämnd du är ute efter, så kommer din sinnefrid inte att komma för att han har läst dina personliga och privata tankar. Snarare är risken att han dissar dig ännu hårdare... och då har du "smutsat ner" din blogg för din egen del, också, då är risken att du inte orkar fortsätta ha bloggen eftersom han har sågat dig och allt det du visar av dig själv, här.
Antingen vill du ha honom tillbaka. Och det får du inte genom diverse utspel åt höger och vänster som bara gör honom mer förvirrad om vem du egentligen är... det kan du möjligen få (förutsatt att hans känslor finns där!) genom att visa att du vill honom väl och att du är konsekvent med vem du är.
Eller så vill du knäppa honom på näsan. Och om han är ett passerat kapitel, en människa som du inte längre respekterar... vad ska du då med hans bekräftelse eller förkastande till? I så fall är han ju en människa vars åsikter du faktiskt struntar i...
Jag kan återkomma om du vill diskutera frågan mer! :-) Var rädd om DIG!
Frust, stön, pust ... skynda skynda ... hinner inte läsa allt, uppkoppling i någon svindlande halvtimme haha! Tänker på dig jättemycket och har läst underbara sötaste kommentarer till mina taffliga mobilinlägg ;) Snart är jag ur- och avkopplad igen. Må gott! / treflickor
P.S. Näe! Inte så. Tänk på riskerna. Åååå nu är jag snart urkopplad och jag som ville läsa och skriva meeeeer
Inte, absolut inte.
Tro mig, vad allt ändras när du bara i bakhuvudet vet att folk du känner läser - ännu mer när det är "viktigt" folk.
Inte, inte, inte!
För övrigt tycker jag du är FANTASTISKT stark och beklagar att jag inte hann skicka dig några tips. Klarade det bra ändå?
Tack alla ni snälla för kommentarer.
Jag uppskattar det så oerhört mkt och visst har ni rätt. Han ska inte läsa här.
Jag tror det ligger en del i det V.S skriver om att jag vill knäppa honom på näsan och kanske har jag behov av upprättelse, dvs jag vill han ska se att jag inte var en människa för honom, att han ska se att han faktiskt inte riktigt räckte till för mig.
Och sen då ?
Nej just det, det finns inget sen, det är så idiotiskt, kanske att jag berättar ett och annat istället,när vi är på resan.
Skicka en kommentar