Bakpå turistbussarna i Paris satt denna oemotståndligt (och ja visst har han en hypnotisk blick !!) vackra man, Clive Owen.
Och trots att jag hade en alldeles egen vacker man att titta på så måste jag erkänna att det var tur att jag inte körde bil i Paris för då hade det kunnat bli lite nya krockar.
Dessutom har de ju en del helt obegripliga trafikregler, de stannar när de är inne i rondellen och släpper fram dem som ska in (kanske att det styrdes av nåt trafikljus också men i alla fall) detta såg vi när vi stod uppe på Triumfbågen och tittade ner på Place Etoile.
Det var spännande att se hur fransmännen kör, inte så strukturerat svenskt om man säger så.
Vi åkte en sån där turistbuss, ganska enkelt, man ser bra och man får veta lite allt möjligt men på slutet av turen tyckte jag nog att det var lite tunt med information och när vi stannade och tog ur lurarna ur öronen så sa jag; "de pratar ju inte ihjäl sig precis", "nej men om du stoppar in kontakten i uttaget så blir det nog bättre" sa han, och sen skrattade vi hur länge som helst åt det, så där som man antagligen bara skrattar när man är nyförälskad och precis ALLT är roligt och charmigt.
Hypnose.
Precis !!
5 kommentarer:
Nä men där är han ju igen!! Vi får bilda fanclub!
Nä men det hade jag faktiskt glömt, att du skrev om honom förut.
Ja han står högt på listan !!
Hehe, nu har jag läst precis hela din blogg från början. Så skönt, igenkännande (fast inte alls, egentligen - utan barn och på annan livsplats, men ändå...)
I like!
Ms Take; kul att höra eftersom jag läst din blogg med stor behållning trots att vi, som du själv skriver, befinner oss rätt långt ifrån varandra, men som sagt lite lika samtidigt.
mycket intiresno, tack
Skicka en kommentar