Annorlunda älskade barnet mitt

Min son som aldrig kommer att bli som andra.

Som är mitt hjärtebarn, min hjärtesorg, min älskade älskade son.

Nej han är ingen sorg för mig men det finns en sorg inom mig för honom, en sorg för att hans liv är så svårt ibland.
Han som tänker så på tvärs mot alla andra, som tolkar allt bokstavligt och tvingar mig att tänka på vad jag egentligen säger och menar.

Som när jag säger att du får väl hoppa över middagen då och han stannar upp och tittar på mig med den där gravallvarliga blicken och frågar "ska jag ställa den på golvet...?"

I hans värld betyder hoppa över just hoppa över.

Det blir ofta ganska roligt för om jag bara tar det lugnt och stannar i hans värld så har vi ganska roligt, men tyvärr inte alltid, ibland blir han så arg på mig.

Men jag försöker lära mig att inte bli arg tillbaka utan bara älska, älska, älska mitt annorlunda barn.