"En gift kille som söker lite spänning, gärna med en tjej⁄kvinna i samma sits som jag.Jag ser bra ut, är social, har ett bra jobb och är lätt att umgås med."
Ja det är bara ett av otaliga exempel på hur den nya otroheten ser ut.
Det är väldigt vanligt kan jag lugnt konstatera av alldeles egen erfarenhet.
Det finns dom som påstår att det är lika många gifta kvinnor som söker älskare på nätet, om det kan jag inte säga så mycket annat än att jag hört om en och annan men av förklarliga skäl så söker ju inte dom upp just mig.
Jag vet inte hur de gifta männen egentligen motiverar all sin tid vid datorn, kanske med sina "viktiga arbeten som tvingar dem att jobba hela kvällarna..." eller så surfar de på jobbet.
Uppenbarligen har det ju blivit extremt lätt att numera skaffa sig en älskare om detta är vad man vill.
Det är inte som förr, när otrohet kanske "bara hände" för att tillfället plötsligt uppstod eller för att lusten blev övermäktig....
Nu är det så beräknat, så kalkylerat och liksom ingår i familjeplaneringen.
Och sen då ?
Var hamnar vi till slut ?
Är det till och med positivt ?
Vi behöver inte skilja oss av så triviala skäl som att vi inte längre har något gemensamt sexliv.
Vi har ju så mycket annat gemensamt som skäl till att hålla ihop och sexet går ju lätt att fixa via nätet så.....
Får vi färre skilsmässor eller får vi fler ?
Och är det önskvärt ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det känns antagligen mer legitimt och ofarligt att annonsera på nätet. Kanske de här männen inte tycker att det är så farligt, de är ju i allafall hemma och inte på krogen och raggar!!!
Med min egen historia så kan jag på ett extremt skruvat sätt också tycka att det är bättre. Trots allt sker det som sker mer anonymt och inte som i mitt fall där hela stan tycktes känna till det.
Jag inbillar mig att jag känt mig mindre förnedrad om det åtminstone hade skötts diskret.
När jag en tid hade ett förhållande med en man som visade sig vara gift, förstod jag vad män har för "viktiga samtal" i mobiltelefonen på flygplatser, i bilen, på jobbet... ja var helst de kan ringa och sms:a någorlunda ostört från frun.
oj, halkade in här av en ren händelse.... vad beror detta på. Är det en längtan efter bekräftelser. Jag kan ragga, alltså finns jag. Borde det inte vara: Jag kan älska, alltså finns jag. Ingen ta ifrån mig rätten att älska, men jag har ingen rätt att bli älskad, även om det kunde vara trevligt...:) Det ligger helt i min egen förmåga att älska, inte i förmågan att älskas, för den är beroende av andra som jag inte kan styra. Otrohet är alltid av ondo, men när en relation tar slut så är den förbi. Smärtsamt eller inte, dvs. alltid smärtsamt. Kärlekens insikt, av Don Miguel Ruiz ger de flesta svaren. Läs den boken, finns som pocket för 70 pix. Jag har givit bort ett dussin av den!
Skicka en kommentar