Du var min vän som jag aldrig träffade i verkligheten.
Men en nära vän.
En del förstår precis och en del förstår inte alls.
Det spelar ingen roll.
Vi var vänner, vi betydde något för varann under en period i livet och jag saknar dig så mycket.
Tänker ofta att jag ska maila dig och berätta om nåt som hänt och så inser jag att du inte finns längre och jag känner sorgen komma som en våg i mig.
Du var en väldigt fin människa.
En människa som inte dömde andra.
En människa som visste vad det betydde att ha det svårt i livet.
Men som mitt i allt det svåra kunde vara alldeles underbart livsbejakande, som kunde dela med sig av det också, som ingav så mycket hopp, till oss andra, inte så mycket till dig själv har jag förstått.
Du lärde mig något viktigt.
Du lärde mig att alla känslor fick finnas oavsett om de passade in i mönstret eller inte.
Farväl Fredrike - jag minns dig - alltid !!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar