Var inte så hård mot dig själv

Handlade middag och såg framför mig hur maten intas av barnen på respektive rum.

Fick skuldkänslor som vanligt och tänkte att "värdelösa morsa som inte kan ordna gemensamma måltider".

Och så tänker jag på hur vi var tillsammans hela förmiddagen, lillebror fick rida på dotterns väldigt stora häst, som en liten flugskit satt han uppflugen, stolt och glad.

Han var såå duktig, det är ingen lätt häst att hantera, stor och lite allmänt småbänglig.

Men lillebror var bestämd, modig och red alldeles själv där i skogen, jag och storasyster fick småspringa för att hinna med.

Det var en stund av gemenskap och glädje.

Så skitsamma att vi inte äter tillsammans, vi gör faktiskt en massa andra saker istället.

Good enough var det ja !!