Skitförbannad

Ja jag bara är det.

Jag kanske veknar igen men just nu är jag bara less och skitförbannad på ja just det, ni vet redan eftersom jag skrivit om hockeymannen i ett år nu.

Så plötsligt bara kände jag hur allt började om med honom där i Skåne med barnen, där han var förra sommaren när vi just hade träffats och han skickade massor av bilder och jag kände det som om jag träffat HAN med stort H, han som faktiskt skulle ha kunnat bli min stora kärlek.

Han som överöste mig med kärlek och var bara så underbar som någon man kan vara.

Han som jag fortsatte träffa under sommaren och gjorde både härliga och galna saker med.

Han som inte förrän i mitten av augusti erkände att han inte riktigt var helt singel "men på väg att bli...." då i mitten av augusti skulle han bli det snart, bara han ordnat vissa saker i sitt liv.

Förra veckan bodde jag hemma hos honom och vi var ett kärleksfullt par tillsammans och hade några underbara kvällar där närheten var så total som den kan bara kan bli med någon man faktiskt älskar.

Och nu.

Är jag bara arg.

Jag vet inte vad som hände. Inget hände alls, det var bara nåt som kom över mig.

Som om det räcker med att han stulit ett år av mitt liv och att jag sitter här själv en sommar till.

Fan ta dig din djävla människa som lurade in mig i nåt jag inte hade en chans att försvara mig mot.

Ja jag vet, jag hade kunnat kliva av för länge sen, men så enkelt var det inte, jag var redan så fast hos honom, jag förmådde inte bryta mig loss, jag satt fast som i ett dj-a tuggummi.

Undrar om jag klarar det nu ?