På gymet idag

Jag var så himla ofräsch så jag borde inte ha gått ut med soporna ens.

Men jag struntade i det och åkte och tränade.

Då dök den här mannen upp.
Honom har jag totalt lyckats undvika sen den där lördagskvällen i våras som gav sån söndagsångest.

Jag ser honom när jag kommer in men lyckas ta mig fram till en maskin och lägga all koncentration där. När han kliver av sitt löpband så vänder han sig mot mig och hejar glatt och blinkar med ögonen, det gick inte att ta miste på att det var ett liksom flirtande hej så jag slappnade av och hejade lika glatt och flirtigt tillbaka.

Tänker att vad skönt, han går nu, vi behöver inte prata, det är lugnt.

Men senare när jag står och trampar och svettar mig till en ännu mer ofräsch look, då dyker han upp igen och där mitt bland 30 lediga dj-a maskiner så ställer han sig bredvid mig !!!
Jag ramlar nästan av min maskin.

Och han står så nära att om jag vinglar lite så kommer jag att stöta ihop med honom och jag vill inte att han ska stå så där nära, jo men inte nu, inte idag, inte här, inte titta på mig så här nära helt utan minsta skydd.
Han är så ung och jag känner mig så gammal och grå just idag.

Inte bara det, nej då, han börjar prata och när han frågar "går du ofta hit" då får jag nästan ett hysteriskt skrattanfall. Och jag lyckas inte vara cool för fem öre, jag bara babblar och babblar och hör en röst väsa inom mig "men herregud människa var tyst !!"

Och jag är så nervös att ingenting funkar, när jag går därifrån glömmer jag vattenflaskan och min nyckel så han måste ropa tillbaka mig, jag snubblar mellan maskinerna, ler lite igen och funderar hastigt om jag ska säga nåt om att på juldagen, då kanske vi ses ute, men det säger jag inte för jag vet att han är gift och han är mer än 15 år yngre än jag och nånstans får jag väl ändå dra nån slags dj-a gräns.