Nöjd med mig själv som omväxling.
Segade vidare i lördags, låg i soffan på kvällen och bara deppade.
Bästa väninnan försökte få med mig ut men nej, jag skulle envist ligga där och tycka synd om mig själv.
Så hände något, jag började kolla in Lena och Orups show på TV och efter ca 20 minuter började jag piggna till, efter ytterligare några låtar messade jag väninnan och sa att jag var på gång.
22.30 steppade vi in på lokala krogen där supersköna bandet Fantastic Four spelade och var bara så bra att lyssna på OCH så söta att titta på !!
Det blev helt enkelt en kanonkväll och dessutom dök den här gamla godingen upp och bjöd på drinkar och berättade hur fin han tyckte att jag var.
Nöjd med det.
Det skiljer ca 15 år mellan oss och på nåt sätt är det ju bekräftelse så det räcker för ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Behöver du bekräftelse??? Skall det vara nödvändigt om man är en sådan helsikes häftig quinna som du... (= mera bekräftelse) Kram, P
Tyvärr är det ju så Peter, att jag behöver oändligt mycket bekräftelse, jag skulle önska att det inte var så.
Ofta är jag en väldigt liten flicka som skriker på pappa för att han ska se henne....
Men pappa är död och därute finns många andra utvalda som får chansen men inte riktigt tar den.
Usch så sorgligt det blev.
Tricky!!! Oj så vackert du skriver. Det är som början på en mycket känslig roman som jag skulle vilja skriva. Skrik på du min vän, någon stans lyssnar din pappa i alla fall, även om du inte kan höra honom. Han är med dig och du är med honom. Var noga med de som får chansen, man kan inte dela ut hur många röda rosor som helst. En människa klarar av att älska max fem personer, verkligen älska under en livstid. Var noga! Det är svårt..... Stor kram igen!
Tack.
Just nu känns det där med fem personer under en livstid som väldigt sant.
Känns som om jag nått min gräns nu.
Orkar inte igen, så känns det.
I så fall måste du kanske ta en time-out från män ett slag. Lär dig att det finns människor som älskar dig utan att du märker det, att du betyder något för någon, utan att du får direkt bekräftelse. Den där personen som håller upp dörren för dig, som ger dig ett vänligt leende, som säger "Ha en trevlig helg" när du handlat en latte... Idag pratade jag lite segling med mannen som säljer smörgåsar på konditoriet på söder. Det var ett snack på 2 minuter: He made my day. Det kan låta konstigt men det finns så mycket glädje och bekräftelse i vardagen, bara man är mottaglig och ställer in på mottagning på rätt station. Dt behöver inte vara: "Jag älskar dig!"
Skicka en kommentar