Man vänjer sig

...vid att plötsligt ha en pappa till barnen som bor i samma stad som oss och plötsligt kan han skjutsa, ordna saker, ja herregud vilket annorlunda liv.
Och jag börjar se möjligheter jag aldrig någonsin haft sen jag fick barn.

...vid att kärleken gör ont, ja man vänjer sig vid det lilla, man håller till godo trots att man sagt sig att nej, aldrig någonsin mer ska jag hålla till godo.
Så gör man det ändå.

...vid att köra nästan 10 mil för att komma till jobbet, det är rätt normalt att ha en arbetsdag som börjar när jag sätter mig i bilen vid halvåtta och som slutar nångång mellan 19 och 20 när jag kommer hem.
Rubbat är vad det är.

...vid att ha en chef som jag får ont i magen av att se på avstånd.
Ännu mer rubbat faktiskt.

...vid att männen (eller pojkarna) bara blir yngre och yngre, ja alltså i relation till min egen ålder.
knasigt eller bra ?
You tell me.