Lite för ung, lite för söt och lite för vadå

Moraliskt högtstående personer kan sluta läsa nu !!

Ni andra kan få veta hur det gick till häromkvällen när jag försökte skingra tankarna lite och dejtade en söt kille i sådär 28-årsåldern.

Hockeymannen hade aviserat att vi kunde ses senare på kvällen, vilket brukar betyda ca 23.

Jag som kämpar på med min frigörelseprocess hade en söt och trevlig kille på lut som ville träffas. Och ja, just det, han är född på 80-talet....jag kan alltså lätt vara hans mamma.

Kul kul.

Vi har varit på väg att ses rätt många gånger och jag har ställt in varje gång.
Nu kände jag att ställer jag in en gång till så är det kört, slut på chanser liksom.
Så jag åkte dit och träffade honom samma kväll som hockeymannen sagt att vi kunde ses.

Det var väl ingen fara med det tyckte jag, ett sätt att tillbringa kvällen bara, liksom, eller ?

Plötsligt var klockan 21.30 och jag befann mig i mr 28 års trevliga lilla lgh, herregud se till att skicka hem mig nu....men det gjorde han inte alls, en timme senare var jag lite rufsig i håret men med hedern i behåll (nåja mer eller mindre) och upptäckte sådär en 48 missade samtal och tillräckligt många sms för att inboxen skulle blinka ilsket av overload.

Jag liksom kastade mig ut och iväg, lite sen var jag ju och svarade på det 51:a samtalet med lite ansträngd röst.
"var är du ?"
"på väg hem typ"
"jag kommer och hämtar dig"

Han hämtade mig.
Jag sa att jag druckit lite vin och det var helt sant, han frågade inte med vem, jag tror han var lite skakad.

Och jag hade inte ett uns av dåligt samvete.

Jag var nöjd med mig själv bara även om det blev lite körigt ett tag.