Det är klart det finns en massa rädsla hos mig också men jag har hoppat förr och slagit mig ordentligt.
Med mina erfarenheter så borde jag egentligen vara en antingen ganska bitter person eller åtminstone nån med ett rejält lås på hjärtat men så är det inte och jag vet inte riktigt hur det kommer sig.
Kanske är jag bara så, kanske är det för att jag bestämt mig för att leva istället för att sitta i ett hörn och titta på.
Så jag låter inte rädslan ta över.
Jag tänker, visst det finns ett sen och nåt vi inte vet vad det blir eller var det slutar men det vet vi inte om nånting i livet.
Plötsligt en dag händer saker som vi aldrig räknat med och allt förändras i ett slag, vad hjälper det om vi skaffat oss fallskärmar och avstått från allt då.
Plötsligt blir någon sjuk, någon dör, en olycka händer eller så händer något betydligt mindre men som ändå ändrar riktningen i livet och stora förändringar sker.
Vi kan inte styra allt, vi kan nästan inte styra nånting även om vi tror det, vi kan möjligtvis helt avstå från att ta risker men då avstår vi från livet också och vad är poängen ?
Följ med livet bara....följ med....håll inte emot och låt inte rädslan styra.
"Det blir bra till slut och har det inte blivit bra så har det inte kommit till slutet än"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Helt riktigt tänkt...Om vi låter oss hämmas och bromsas i rädsla, lever vi inte fullt ut. Det är inte samma sak som att ibland vara klok och eftertänksam. Men att gå på magkänslan kan aldrig vara fel!Lycka till!!!
Ja jag vet att jag skriver att jag är rädd i min beskrivning...haha...lite motsägelsefullt det hela men just den här typen av rädsla har liksom aldrig drabbat mig men jag tycker mig se den alldeles för mkt hos andra. Rädslan för att vara sårbar, att sätta ut hjärtat och riskera att det blir lite hackat.
Men man missar ju så mkt också.
Skicka en kommentar