Så här skrev exet till mig apropå att jag var arg för att han berättat för sonen att "mamma har en ny kille"
"Det finns många i vår bekantskapskrets som tycker att det är konstigt att jag fortfarande tar mig an dina barn"
Mina barn är 14 och 16 år, exet har känt dem i snart 10 år.
Konstigt ??
Jag förstår inte hur folk tänker, att jag ska vara glad för att exet vill vara barnvakt eller ?
Att jag ska vara tacksam för att han vill träffa barnen ?
Kan man möjligtvis tänka sig att det kan vara precis tvärtom ?
Att han ska vara glad för att han FÅR fortsätta träffa dem, att jag faktiskt VILL att de ska ha kontakt, att jag UPPMUNTRAR det.
Jag har faktiskt en väninna som gjort precis så, som förbjudit sitt ex att träffa hennes barn mer för att hon inte står ut med tanken helt enkelt.
I min värld är det helt självklart att relationer mellan barn och vuxna inte ska/bör ta slut bara för att vuxenrelationen gör det.
Ibland är det krångligt och inte alltid så himla enkelt men man får väl göra sitt bästa, bita ihop lite är väl heller inte hela världen.
Man måste fan vara vuxen !!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det handlar om kontroll och äganderätt. Sorgligt, men såna yttringar kommer inte så sällan när det gäller konkurrens män emellan. Min familj är en "tomten är far till alla barnen"-familj. Här finns en bonusmamma som ägnar sig mer åt barnen än den biologiska pappan.
Jag tycker att du har helt rätt i din inställning. Barn ska kunna lita på de vuxna i sitt liv, de ska inte komma och gå beroende på hur de (de vuxna, alltså) kommer överens. Vi vuxna är ju för 17 mer till för barnen än de är till för oss...
Jag förstår din reaktion så klart. Men någonstans kan jag också känna att ditt ex faktiskt hamnar i en lite märklig situation. Inte pappa, inte längre extrapappa...speciellt inte nu när du har "ny kille". Vad är han då? Han kanske inte förstår sin roll riktigt...eller?
Vet han att han är betydelsefull för barnen eller att du uppskattar att han är den han är med dina barn?
Uff, var jag jobbig nu?
Nike; nejdå, inte jobbig, men saken är ju sån att jag och exet verkligen pratat igenom det här och jag har sagt till honom att "X kommer ju alltid vara din kille" han vet, jag vet och sonen vet att han är den meste pappan trots allt.
Och utifrån det perspektivet så tycker jag det är lågt och onödigt att hålla på som han gör. Det är inte värdigt att svänga sig med såna uttryck. Han borde värna om deras relation istället för att utnyttja den till att slänga skit på mig.
Okej, ja det borde ju räcka kan man tycka. Kanske att han ändå känner att hans position/roll är hotad? Bara en tanke, ingen ursäkt egentligen och inte något som bör pysa ut mot barnen eller dig.
Oh ja, visst känner han sig hotad, uppenbarligen gör han ju det men återigen så är det inget försvar.
I mina ögon finns inget försvar för att säga sånt direkt till sonen, han kan säga det till mig om han vill men inte inte blanda in barnen.
Hm, det känns väldigt lugnast att aldrig ha varit i närheten av att etablera en ny "officiell" relation sedan jag blev ensam med barnen. Var väl inte så att jag bestämde mig från början, det växte väl snarare fram och blev till slut till ett "never" - i alla fall inte så länge det bor barn hemma. Just för att slippa förvecklingar mellan vuxna och barn.
Jag tyckte själv det var oerhört jobbigt när framlidne makens ex-styvsöner hälsade på. De var vuxna, ca 20 när vi träffades, men föll när de träffade honom in i ett pubertetsbeteende som jag hade svårt att förhålla mig till. Långt senare har en av dem förklarat att han egentligen var den enda fadersgestalt de på allvar haft nära inpå sig. Det förklarar en del av deras beteende, men Maken hade nog inte riktigt tänkt på det och framförallt inte vårdat det - delvis därför att pojkarnas mamma absolut inte såg det så.
Skicka en kommentar