Vad i ditt liv är du mest stolt över?
Vad bygger du din självkänsla på?
Vad tror du på – egentligen?
Räcker det till?
Jag minns faktiskt inte var jag läste de här frågorna men de är ju inte nåt man svarar på så enkelt kanske.
De har gett upphov till många tankar.
Jag är mest stolt över att jag kämpat så för min son, att jag kämpat och lyckats ge honom möjlighet till ett bra liv trots hans handikapp, att vi lyckats liksom, så känns det ju.
Min självkänsla:
Jag vet att jag klarar precis vad som helst numera, har tagit mig igenom oceaner av sorg och smärta och kommit upp på stranden igen, jag drunknar inte, jag KAN simma !!
JA !! Det räcker hur långt som helst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
De flesta brukar säga att de är mest stolta över sina barn. Det tillhör någon slags bloggkultur att alltid hävda att ens egna barn är det mest märkvärdiga på jorden, vilka arslen de än visat sig vara.
Gillar därför att du skriver att du är stolt över att du kämpat för din son. Klart som fan att man ska vara stolt över sig själv för det man lyckats med!
Det är en lång väg att gå innan man faktiskt vågar säga att man är stolt över sig själv eller något man åstadkommit utan att sen generat huka sig ner och be om ursäkt.
Tusen tack för berömmet !!
Det är bra. Just så måste man göra. Tänka på det som man gjort bra, påminna sig ofta. Helst dagligen. Det är så lätt att fastna i negativa tankar om vad man gjort, inte gjort, borde gjort bättre o.s.v.
Ja det är sant, om man påminner sig själv hela tiden om det man gjort bra så GÖR det skillnad.
Vi hade en sk "brabok" till min son för några år sen där jag och hans lärare skulle skriva nåt han gjort bra varje dag. Det var under en period när man utan att överdriva kan säga att det kändes väldigt svårt att hitta ljuspunkterna i en kaotisk tillvaro men efter ett tag lärde man sig och det blev en positiv upplevelse för oss alla.
Skicka en kommentar