måndag 25 maj 2015

Och så vaknar jag upp

När sonens bästa kompis och en så himla gullig kille berättar om sin kontaktfamilj, alltså familjen han bott hos i sådär en 5-6 år så vaknar jag till lite och rycker upp mig ur min självömkan.
Det är verkligen inte mig det är synd om.
Det finns tusentals barn därute som har och har haft det lika tufft som min son men de har inte haft en mamma som han.
Så är det, jag vet det, jag bara glömmer det ibland.

Inga kommentarer: