Tittar på Parneviks (ja ja jag skäms lite för att jag gör det men det finns kopplingar dit som gör att jag måste)
Och gråter när jag ser deras oerhört tajta familj. Deras glädje med varandra.
Hur deras barn får växa upp med två föräldrar som så uppenbart är glada i varann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar