Sanningar på facebook

I fredagskväll var jag på en riktigt härlig tjejmiddag hemma hos Christina, en vän sedan flera år som jag lärt känna via bloggen.

Och bara som en liten kommentar så är det ju helt fantastiskt när man får nya vänner i vuxen ålder men nu var det inte middagen jag skulle skriva om för det har redan flera andra gjort och jag kan bara instämma hur fint och trevligt allt var.

Så på lördagförmiddag sitter jag vid datorn, läser hos de bloggare som var där och kollar inlägg på facebook.
Då kommer det plötsligt upp ett "tack bästa vännen för att du ordnar så trevligt" som ett inlägg från en av mina vänner i ett särskilt sammanhang till en annan vän i samma gäng.
Jag hajar till lite och läser vidare på deras resp. profiler och där står det saker i stil med "så kul att träffas hela gamla gänget igen" och jag inser att jag inte ens har blivit tillfrågad.

Usch vad tråkigt det kändes och instinktivt ville jag bara ta bort "vännen" som uppenbarligen bjudit det gamla gänget där jag ingick men inte frågat mig.

Men så tänkte jag på fredagkvällen och kände att det inte gjorde så mycket för sanningen är ju att jag INTE hade valt det där gamla gänget om jag hade blivit bjuden så kanske är det så att det är jag som valt bort dem och inte tvärtom.

Men facebook är inte bara solsken och trevligheter utan ibland lite som att komma till skolan/jobbet på måndagen och inse att "alla andra" pratar om nåt som man själv inte var med på.