...och sen dog hon.
Jag har tänkt så mycket på hennes öde, för ett öde var det.
Hon födde 13 barn och dog när det yngsta var 3 år.
Hon slet fruktansvärt hårt, gick som mjölkpiga på bondgårdar, hennes man, min morfar var alkoholiserad och ändå överlevde han henne med 25 år.
Har alltid tänkt på min mormor som en mycket olycklig kvinna, det är ju inte säkert att hon var olycklig men något lätt liv hade hon ju aldrig.
Funderar på om hon var lycklig över alla barn hon fick eller var det bara en olycka och ett resultat av att hennes man inte kunde hålla sig borta ?
måndag 31 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar