Tillit

Han håller mitt huvud i sina händer, ser mig i ögonen och säger "jag ska göra allt för att bygga upp din tillit igen..."

Och jag tänker att kanske går det eller så är allt för sent nu.

Vi bodde på hotell i helgen men jag sa nej när han föreslog något gulligt romantiskt herrgårdshotell, vi är inte i något romantiskt läge, vi är för såriga och osäkra på varandra för det.
Så det blev ett ganska obefolkat mer businesslikt hotell och det var perfekt faktiskt, vi fick vara ifred och bara känna oss fram utan andra tätt inpå, utan andras blickar och öron.

Tiden försvann för att vi nästan hela tiden bara hade det alldeles fantastiskt härligt och roligt tillsammans. Vi hade några korta stunder av tårar i ögonen också men det var bara bra för mycket viktigt blev sagt.

När jag vaknade på söndagmorgon så tittade jag på honom och vågade erkänna för mig själv att han är den mest underbara kille jag mött på väldigt länge.

För all den livsglädje som ryms i honom den räcker hur långt som helst och den är sprungen ur en insikt om livets bräcklighet och tyngd och det är precis i den skärningspunkten jag tror vi möttes.