söndag 29 mars 2009

Inte så näpen lycka

Mina onda aningar inför bröllopsfesten kom lite på skam.

För det första var det väldigt trevligt, lättsamt och uppsluppet, inte alls stelt eller pretentiöst.

Vinflaskorna stod på bordet, det var självservering och talen var korta, ganska oförberedda men från hjärtat.

Det var vänner som efter ett äktenskap och en skilsmässa nu hittat tillbaka och gift om sig.

Såg flera medelålders lite nyförälskade par där och visst kändes den lilla taggen i hjärtat.

Avunden.

Jag är inte bättre än så.

Men så anförtrodde sig brudens bästa väninna till mig om varför hon inte hållit nåt tal.

-Jag tycker inte alls om det här, att de gifter om sig. Hon skulle aldrig ha tagit honom tillbaka. Han var ju notoriskt otrogen i flera år... Skilsmässan var helt hemsk och hon har mått så dåligt så länge.

Och jag tittar på bruden, jag ser glädjen i hennes ögon men jag ser också så mycket mer.
Jag ser sorgen och smärtan, för även om glädjen kanske segrat så blir ingenting någonsin detsamma igen.

Och jag tänker lite på hur livet är en lång rad av smärtsamma upplevelser, tunga beslut och ständiga kompromisser.

Jag tänker på att inget någonsin är svart eller vitt eller ens vad det vid första anblicken ser ut att vara.

Jag tänker på att näpen lycka nog inte ens finns på riktigt.

3 kommentarer:

Maja sa...

Jag börjar gråta när jag läser och förstår inte varför. Hmmm.

TrickyTricky sa...

Men Maja det är inte alls svårt att förstå. Inget behöver vara lika för att det ska kännas lika, om du förstår hur jag menar.

Maja sa...

Jag förstår. Du är en klok kvinna. Kram.