onsdag 7 januari 2009

TV-inspelning

Idag har det varit tv-inspelning hela dagen och mitt stora bekymmer de senaste dagarna har handlat om vad jag skulle ha på mig och hur jag skulle göra håret.

Gud, jag är så ytlig så det är bara att kapitulera, jag försöker inte ens låtsas längre.

Ytan är så viktig att anledningen till att jag var där liksom inte dök upp i huvudet förrän allt var försent och jag stod där i mina snygga kläder och mitt inte så snygga hår eftersom en rask promenad från Karlaplan och en ännu raskare språngmarsch till logen gjorde mig helt genomsvettig.

Plötsligt stod jag där i strålkastarljuset och insåg att det inte handlade om hår eller kläder utan jag skulle bevisa att jag hade en hjärna också, där innanför det piffade skalet.

Det hade jag inte.

Inte idag, inte där.

Kanske låg den kvar inne i sminket, eller så glömde jag den hemma när jag ägnade så förbannat mycket tid åt att prova kläder.

Eller så har jag ingen egentligen, jag har bara inbillat mig det hela tiden och det här var det ultimata beviset på att hela jag är jättefejkad.

Så skönt det känns att ni inte kommer att kunna se programmet.

Det räcker så bra så bra med alla på jobbet.

5 kommentarer:

resan mot ljuset sa...

Well, well. Jobbigt läge. Men när grämelsen lagt sig, har du utmärkt personlig-utvecklings-material. Ytan är inte oviktig. Hjärnan fyller en viss funktion. Men viktigast av dem alla är hjärtat. Var snäll mot dig själv!

Ankan sa...

Haha, jag misstänker starkt att du har en hjärna. Och det kan till och med hända att det märks på inspelningen fast du var så stressad inuti att du inte tror det :) Kram

Peter Midas sa...

Oj, störtkul skrivet. Du har alla gånger en hjärna! Med rätt hygglig ordning på. Hypofysen däremot behöver kanske in på sotning....

Nike sa...

Nej men hur då? Det där vill jag se. Det är antagligen skitbra, du är säkert ursnygg och låter dessutom smart och påläst! Säkert bara dina hjärnspöken igen...

TrickyTricky sa...

Nike; jag ska berätta vad det gällde men inte här i bloggen. Så mycket hjärna demonstrerade jag nu inte tyvärr men inte uppenbarligen motsatsen heller kan man väl säga utan att säga för mycket.