lördag 12 januari 2008

Idrott för alla ?

Jo säkert !

På föräldramötet i sonens fotbollslag gicks det igenom alla cuper man ska åka på under våren och summan som vi kan se fram emot att betala för nästkommande sex månader uppgår till 8.300.- !!!

Att ha idrottande barn är idag förmodligen en omöjlighet för de flesta ensamförsörjande mammorna.
Inte bara är vi körda redan på "skjutsanivån" utan kostnaderna är en enorm tröskel att klara av.

Sonens lag har fått en inbjudan till en italiensk storklubb, de blir bjudna på hotell och logi men resan får vi stå för själva.
Till just den här staden går det minsann inga billiga RyanAirflyg utan här är det bara att betala gamla hederliga flygbiljetter.

Vem klarar av att säga till sin son att nej sorry min älskade son jag vet att det är a dream come true men vi har inte råd eller snarare jag har inte råd.

Nu är ju inte just den här mamman av det fattigaste slaget och kan klara hastigt påbjudna inbetalningar på några tusenlappar men jag ser mig om på mötet och tänker att här sitter några som nu fick otroligt ont i magen.

Och så här är livet, det är orättvist och tungt för många.

Alldeles för många.

5 kommentarer:

en av tre flickor sa...

Så han KAN hänga med???? Du var ju osäker på om han blev uttagen. Härligt om det funkar nu!!

TrickyTricky sa...

Ja tack och lov fattade man ändå det beslutet att ALLA fick åka med.

Anonym sa...

Min reflektion är att det borde vara fler som borde ge sina barn en grundläggande information om familjens ekonomi så att dom redan innan alla erbjudanden vet vad som är rimligt för sin egen familj. Och ja, som den kallhammrade farsan jag är så kan jag säga till mina barn att tyvärr så sket sig dom här planerna pga av ekonomin utan att få dåligt samvete.

//T

TrickyTricky sa...

T; jag tror nog att de flesta barn är rätt så medvetna om de egna begränsningarna men jag tror inte att mammor i allmänhet har lika lätt att säga det som du har.
Du är ju lite kylig du.

Anonym sa...

Jo, är väl det ibland men samtidigt så brister man invändigt att inte kunna ge barnen det som vill alltid men jag tror ändå på att vara realist och ge det man kan utan att man går under ekonomiskt.

//T