Vi biter ihop

Ja alla tre, dvs jag och mina älskade barn, vi biter ihop, vi umgås med mormor.
Och efteråt kramar jag min underbara dotter och säger "tänk om det bara var du och jag och lillebror" hur himla mysigt och trevligt vi skulle ha då.
En mormor som jag skrivit om så många gånger, som aldrig är snäll eller vänlig, som hugger som en kobra, som skjuter giftpilar i varenda konversation.
Hur är det möjligt att vara så omedveten om sin egen monumentala otrevlighet ?
Och jag är så dj-a less på henne och önskar att jag bara kunde slippa undan.

Dottern som nu bor i Malmö får plötsligt klä skott för att mormor tycker att "det är väldigt många människor inom media från Skåne..." Ähh jaha säger jag !? Vad betyder det ? Hon snörper på munnen och säger att "ja det är inte så lätt att förstå vad de säger och det är nog många som tycker som jag" .

Sanningen är ju att mormor av någon okänd anledning avskyr skåningar.

Själv minns jag en mycket plågsam bussutflykt i Italien när hon högljutt påpekade hur svårt hon hade för skånska när de satt några skåningar framför oss på bussen. Alltså på riktigt jag ville bara försvinna, jag trodde inte det var sant. De bara pratade med varandra i normal samtalston och hon började högljutt klaga över dem.
Det är mer än 25 år sen, hon var yngre då än vad jag är idag. Det finns inget att skylla på, hon var inte gammal och på något märkligt vis ursäktad, varken då eller nu.
Tänker ofta på den där resan som jag bjöd henne på, hon var då tre år yngre än vad jag är idag men min minnesbild visar en bitter gammal käring.

Och hon har ju inte precis blivit mindre bitter om man säger så.

Och jag vet inte säkert om det är bra att båda mina barn är två under av trevlighet under middagen, de är så vänliga, så tillmötesgående, så dj-a förstående, de kastar snabba ögonkast på mig, kollar läget.
Våra blickar möts i samförstånd men samtidigt blir jag så dj-a arg över att hon sabbar vår kväll.
Kanske vi ska göra som dottern sa när vi gick hem "köra lite hemliga födelsedagsmiddagar i fortsättningen", ja kanske får vi göra så.

Och julafton ser jag fram emot med fasa.