Lite intressant att notera att somliga bloggar numera liksom utgör en slags antiblogg till en blogg som de uppenbart inte gillar.
Det som en gång började som en intressant och läsvärd blogg tenderar att bli just en antiblogg (ska läsas som i motsatsbegreppet tes och antites för de som begriper).
Visst, vi har olika drivkrafter till varför vi skriver men just det där har jag svårt för, dvs när man så uppenbart provoceras och retar sig på någon och ÄNDÅ fortsätter läsa varenda dugg som skrivs.
Jag gick en (läs 1 ! ) gång in på Blondinbellas blogg och konstaterade att det inte riktigt var min slags läsning, så då struntar jag i den i fortsättningen. Jag skulle aldrig lägga så mkt energi på nåt jag inte gillar.
Nu handlade det inte om Blondinbella alls men jag är inte ute efter att hänga ut någon eller starta någon debatt så jag tänker inte nämna någon vid namn utan bara sådär allmänt konstatera fenomenet.
Men ni får gärna tycka till ändå !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har läst på din blogg lite då och då..men jag har inte kommenterat..inte vad jag kan komma ihåg i alafall...på nått sätt ser jag mig själv i det du skriver..kanske inte i allt ...men mycke...och nu läste jag om det här du skrev..och jag har skrivit en liknande blogg hos mig..=) ganska kul..
http://blogg.aftonbladet.se/3502/perma/975948/#comments
Ha de så bäst ikväll..kram :)
Kommer att ha koll på dig ändå, även om jag lagt ned min blogg. ...=)
Det handlar om människor som inte mår bra. De hittar bloggar som står för det där som inte lämnar dem ifred och så vässar de sig själva mot dem. Det bär nästan alltid iväg för långt.
Det är som materia och antimateria. Väldigt ofta tycker jag att kommentarer är bra och stödjer den som har bloggen när det är motigt, men det är sällan något verkligt innehåll. Oftast är det "Vi tänker på dig, Kram gumman" Det är en annan slags antimateria som hjälper i 0,8 sekunder. Handfasta råd eller kommentarer passar inte i dessa sammanhang, även om dom hjälper i längden. Dialektiken är svår. Medkänsla är OK om det inte går överstyr till velande. Vem vet, jag kanske har fel..... Kram!!! ;)
Skicka en kommentar