Nej då, jag påstår inte att min chef är en sådan men så särskilt trevlig är hon verkligen inte när hon på mitt mail om att jag fortfarande är hemma med hög feber och hosta MEN att jag kollat min mail och svarat på det som varit brådskande (dvs jag har varit den där duktiga flickan jag inte borde vara) svarar;
ok
Ja ni läser fan rätt; OK....
Ja men visst, tack så mycket, tack för omtanken, tack för....absolut ingenting.
Hon är ett pedagogiskt underverk och en grymt olämplig chef, det är nu inte bara jag som tycker det men hon får mig ändå att känna som om jag skolkar eller nåt.
Och känslan av att skolka och vara olydig förstärks när jag kommer tillbaka efter sjuktiden, jobbar som en galning, sitter kvar jättesent två kvällar i rad och får sen värsta knivhugget när jag sticker klockan 3 på fredageftermiddagen, "du gick ju tidigt igår också".
Då var hon inte där vilket betyder en av två saker, antingen har hon frågat någon kollega om det eller så har någon kollega sett det som sin uppgift att b e r ä t t a det för chefen.
Men vafan, jag har alltså inte bara en chef från helvetet, jag har sannolikt en kollega därifrån också.
I min position ska jag verkligen inte behöva redovisa min närvaro överhuvudtaget, jag har inga arbetstider, det hela är helt sjukt.
Jag jobbar när jag tänker på mina arbetsuppgifter, inte för att jag sitter på den eller den stolen.
Jag löser problem i bilen på väg till och från jobbet, ska jag stänga av hjärnan då kanske ?
Varför är det så viktigt för vissa att man liksom är på plats, att det syns att man jobbar.
Det enda man med säkerhet kan veta när en medarbetare är på sin arbetsplats är ju just att den befinner sig där - fysiskt !
Och visst, det funkar utmärkt för vissa typer av uppgifter, men inte för mina kan jag säga.
Jag skulle utan problem kunna tillbringa en hel vecka på jobbet utan att egentligen prestera någonting, ingen skulle veta det.
Jag har ett stort eget ansvar, många miljoner, resultatet räknas i slutändan.
Hur fan tänker min chef ??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Känner igen den där chefstypen, vars sämsta sidor kommit till sin rätt när de blev chefer och slipper vara trevliga "nedåt". De har inte tid, är kontrollfreak och skriver korthuggna. Ovälskrivna otrevliga eller för korta mail, alltid utan hälsningsfras som Hej, utan rakt på utan att bry sig ens om en versal.
Bättre kan man som chef. Och att inte önska krya på dig eller nånting är rent oartigt.
Vad gör du åt saken?
Obehagligt och dessvärre inte så ovanligt. Min kollega P som jag skrivit om i bloggen tidigare är av den där kalibern. Du kanske borde fråga din chef om varför hon sa det där om att du gick tidigare?? Vad var det för en fråga, du vet att du jobbar även om du är hemma och är sjuk. Eller har du tänkt strunta i det?
Jag ska definitivt ta ett snack med chefen OCH kollegan (jag har räknat ut vem det är nu) samtidigt och oj så jag har förberett mig.
De ska skämmas båda två.
Känner igen. Det svåra är att inte ta åt sig - för det gör man. Min chef har en mild variant av det du beskriver och ingen bundsförvant. Så jag klarar av att le lite överseende invändigt var gång han måste poängtera något (han ska liksom alltid hitta nåt fel eller ha sista ordet) och låter honom "vinna" den lilla diskussionen (typ att jag inte var på kontoret en viss dag utan jobbade hemma). Så gör jag som jag tycker är bäst och som jag själv vill i de stora sakerna. För han är nog rädd för mig har jag konstaterat, eftersom jag har genomskådat att han inte gör särskilt många knop själv.
Lite besvärande kontrollbehov tror jag. Hos henne.
Jag hade en likadan chef jag ... fast en man. Som vägrade se vad jag gjorde istället för när jag var där. En annan chef uppskattade när jag satt hemma och jobbade för han tyckte jag var mer fokuserad då ...
En osäker chef med kontrollbehov. Yes det är det :P
Om man som jag arbetar med telekommunikation inser man snabbt att det ärbättre att folk inte är på jobbet. Gör din arbetsplats en tjänst - stanna hemma. Jag hade en gång en tjej på intervju och hon frågade hur mycket semester vi har på företaget. Va? Semester sa jag, det har vi inte. Antingen jobbar vi eller så jobbar vi inte. Fast vi har ju vissa regler för minimumsemester. Inte max!
Men... jag kan inte låta bli att känna mig lite skyldig.
Jag blir helt galen när jag hör att mina gubbar/gummor har jobbat hemifrån när de varit sjuka eller VAB'at... :-/
Dels är det olagligt (om man VAB'ar) och dels vill jag att de hellre fokuserar på att bli friska än att "the show must go on". SÅ jäkla viktigt är inte det vi gör att man till vilket pris som helst måste svara på sina mail/göra sin grej.
Kombinera ovanstående med en kronisk oförmåga att skriva rätt på första försöket (kommunikation) så har jag i värsta fall ditt problem. Blä. :-/
Skicka en kommentar