måndag 6 april 2015

Det här med att hata sitt ex...

som Maja skriver.
Och jag önskar att jag kunde få känna som hon gör.
Att jag gjorde något rätt.
Men det är ju inte så.
Jag gjorde bara alla djävla fel.
Och det borde vara över, han och jag borde vara över nu när barnen är vuxna.
Men jag gjorde misstaget att be honom hjälpa till, betala en skuld åt sonen som just nu är helt pank där borta i Australien och bara vill åka hem.
Och han tar till brösttoner, börjar moralisera om att saker ska svida och gud vet allt och jag vill ärligt talat bara döda honom. Eller åtminstone stänga av för han har ju ingen aning om nånting.
Han vet inget om all den ångest sonen brottas med, allt självförakt han nästan drunknar i.
Nej men visst, lite svida så blir nog allt bra sen.
Och det är smärtsamt att veta att man är den enda föräldern, den enda barnen kan räkna med, den enda som faktiskt älskat och brytt sig om dem.
Och det mest smärtsamma är att de också vet det.

1 kommentar:

Maja sa...

Jag inser att jag är lyckligt lottad min vän!!