Skyndar mig hem och har absolut inget för det

Sonen har varit i fjällen med min bror och hans familj.
Vi har inte setts på nästan en hel vecka.
Jag ringer från bilen på väg hem på motorvägen och säger att jag snart är hemma.
"Men mamma jag sticker till H nu, kommer hem i morgon"
VA ? Vi har ju inte setts på en vecka. "Jaha vad spelar det för roll" säger min snart 17-åriga son.

Så jag hade kunnat stanna i min lägenhet i stora staden för här hemma fanns inga barn som behövde en mammas närvaro.

Det är blandade känslor inför det här kan jag säga.

Frihet och ensamhet på en och samma gång.