Vaknar och kommer ihåg att jag är ensam i huset.
Sonen blev hämtad igår kväll av två kompisar för att åka och "lana", vi packade dator och tillbehör i diverse väskor och allt bars eller åkte moppe till kompisen.
Det som värmde så oerhört var att de sa ungefär "bäst vi hämtar honom så han kommer nån gång", det var ett uttryck för att de ville han skulle komma och jag tror att det är en av de första gångerna någonsin jag upplevt det för honom.
Det har nästan alltid känts som om han fått vara med lite på nåder, lite "ok då häng med för att du tjatar...".
Blev varm om hjärtat och lycklig för hans skull, lycklig för att de satt två nästan vuxna killar i mitt kök och pratade med mig i en halvtimme säkert, det har inte heller hänt på evigheter och gud vad jag passade på. Telefonen ringde mitt i och jag bara svarade "jag ringer upp om en stund".
Sonen var glad och virrig och jag var väl också det men morsor är ju ursäktade för mycket så det var nog ingen fara.
Så det blev en ensam kväll framför melodifestival vilket inte gjorde ett dugg, jag pratade med dottern och hennes kompisar på facebook och det var också rätt så kul.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar