Galenskap

Ser några år tillbaka och ser en fullständig galenskap som drabbade mig.

Hur jag drabbade andra, hur jag drevs av något som idag känns helt obegripligt.

Det var som om min livslust inte visste några som helst gränser, jag överskred alla gränser med besked.

För exakt 5 år sen åt jag fortfarande zoloft (antidepp), kände mig lagom avtrubbad, en slags dov känsla där inget var riktigt roligt men heller inte jättetungt, livslusten fanns inte direkt men lusten att dö hade tackolov också försvunnit.

Sen började jag trappa av så småningom och efter några månader hade jag slutat helt och den där livslusten fullständigt exploderade i kroppen.
Jag kände det som om jag tappat flera år, att jag hade massor att ta igen på nästan ingen tid alls och jag satte igång att turboleva mitt liv på ett fullständigt galet sätt.

Då tyckte jag inte alls att det var galet men nu förstår jag inte hur jag orkade och vad det egentligen var som drev mig framåt i en rasande takt.

Jag längtar inte tillbaka till den där otroligt förbrännande tiden, jag blir matt bara jag tänker på saker jag gjorde då och jag blir ledsen när jag tänker på människor jag sårade och körde över.

Men jag lärde mig säkert något av det och det kanske är gott nog.