Att besöka igen alltså.
På poshiga "och himlen därtill" där ett glas vin kostar 86 kronor blir man ju inte så väldigt berusad så dit kan jag gå igen, inga problem alls.
Mötte nya finfina dejten där och allt gick utmärkt där när vi befann oss högt upp i luften.
Vi tittade och tittade både på varann och på utsikten och känslan fanns där, ja absolut.
Men sen tog vi hissen ner och begav oss ut i vimlet på Söder och ju längre ner i källarna vi kom ju mindre rumsrena blev vi.
Vi hann väl med en 3-4 barer och landade till slut på Bonden Bar bara för att vi trodde att det fanns lite mörka hörn där, det gjorde det inte, däremot fanns det en hög 25-åringar och liksom nothing else.
Så då struntade vi alltså i att det inte fanns några mörka hörn, vi låtsades det.
Eller tja nån annan förklaring har jag inte, minns inte exakt heller.
Men jag tror inte att jag går dit igen faktiskt.
Och jag är så dj-a glad för att jag är en galenpanna och livet är fullt av härliga möten och slutar inte med en hopplös hockeyman utan det fortsätter igen och igen.
Snart kanske jag gråter här igen men hellre det blandat med skratten än ingenting och lugn och ro.
lördag 9 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, visst är det så. Igen o igen. Blir glad när jag läser.
Skicka en kommentar